- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
58

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

58

berättelsen om

De fortsatte ytterligare samtalet, och den äldsta konungadottren sade
till honom: o min farbroder, vi hafva för dig berättat om Hasan af
Bas-rah, som hitfördes af Magiern Bahràm, och huru han dödade denne; vi
hafva likaledes meddelat dig, huruledes han fångade den mägtige
konungens dotter och tog henne till äkta samt reste med henne hein till sitt
eget land. — Han svarade: ja, och tillade: hur’ har det sedan förhållit sig
med honom? — Konungadottren fortfor: hon förfor trolöst emot honom,
efter det han genom henne blifvit välsignad med tvänne söner, ty hon har
med dein aflägsnat sig, under det han tyelf var frånvarande, och till hans
moder sade hotu när din son kommit, och skilsmessans nätter göras
honom långa, och han önskar närma sig till mig, så måste han söka mig
på öarna Wåk-Wåk. — När Abd el-Kuddus hörde detta, skakade han på
hufvudet och bet sig uti fingret. Derpå sänkte han hufvudet mot golfvet
och började rita derpå med fingerspetsen, såg sig om åt höger och
venster samt skakade åter på hufvudet, medan Hasan betraktade honom, dock
utan att sjelf vara sedd. Konungadöttrarna sade till sin farbroder: gif oss
något svar, ty vi äro utom nss af bekymmer. Han skakade återigen pä
hufvudet och sade till dem: o mina döttrar, denna inan har gjort sig sjelf
ondt och störtat sig sjelf i den mest fruktansvärda belägenhet och den
största fara, ty han kan omqjligen komma till öarna Wåk-Wåk. Nu
ropade jungfrurna på Hasan, som trädde fram, nalkades till sheihk Abd
el-Kuddus, kysste hans händer och helsade honom; och sheikhen fann
behag i honom samt lät honom sitta vid sin sida. Jungfrurna sade till sin
farbroder: o farbroder, säg vår broder rätta förhållandet med det, som du
nyss sade oss! Sade Abd el-Kuddus: o min son, afstå ifrån detta ditt
olycksaliga förehafvande, ty du skulle icke kunna komma till öarna
Wàk-Wåk, äfven om de flygande andarne och de vandrande stjernorna biträdde
dig, ty mellan dig och dessa öar ligga $ju dalar, tju haf och berg,
alla af ofantlig storlek. Huru skall väl du kunna komma till denna ort,
och hvem skall möjligen kunna ledsaga dig dit? Jag besvär dig vid Allah,
att du med snaraste vänder tillbaka och icke längre tär på ditt eget
hjerta. — När Hasan hörde dessa sheikheus ord, grät han, tilldess han
af-svimmade, och konungadöttrarna suto rundt omkring honom, deltagande i
hans sorg. Den yngsta konungadottern ref sina kläder sönder och slog
sig för sitt ansigte, tilldess hon likaledes föll i van magt.

När sheikh Abd el-Kuddus såg dem stadda i sådan sorg och i denna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0066.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free