Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
berättelsen om
och satte sig ned på sfitet. Hans tunga försummade icke att upprepa
Guds lof (Hans namn vare prisadt!), och han begärde den Högstes
beskydd; men under det han satt der, si! då nalkades facklorna, lyktorna
och ljusen, som buros af qvinnohären. Nu stod Hasan upp och slöt sig
till de beväpnade qvinnorna, ty han hade blifvit såsom en af dem; och
när dagen grydde, satte sig krigarinnorna i rörelse och begåfvo sig till
sina tält, dit Hasan likaledes föyde med. Nar de kommit fram, gick
enhvar af dem in i sitt tält, och äfven Hasan begaf sig in uti ett sådant,
och si! det tillhörde den qvinna, hvars beskydd han hade begärt. När
hon kommit in i tältet, ställde hon ifrån sig sina vapen samt lade bort
pansaret och slqjan; Hasan, som likaledes lagt ifrån sig sina vapen,
kastade en blick på sin tältkamrat och såg, att hon var blåögd och hade
stor näsa; hon var den fulaste bland de füla; hennes vext var
afskyvärd, hennes ansigte märkt med koppärr, hon saknade ögonbryn, hennes
tänder voro försvunna, hennes kinder uppblåsta, hennes hår grått, och
8potten stod henne i mungiporna; hon såg ut som den svart- och
hvitfläckiga ormen. När hon nu betraktade Hasan, förvånades hon och sade:
huru kunde denna man få tillträde till vårt land, med hvilket skepp kom
han hit, och huru kunde han bli behållen? Hon började derpå göra
honom frågor om huru det förhöll sig med honom samt förundrade sig
öfver hans ditkomst; men Hasan kastade sig till hennes fötter, gned sitt
ansigte mot dem, tilldess han svimmade, och upprepade följande rader,
när han åter kommit till sans igen:
NSr skall tiden (Brunna oss att mötas, och hlr skola vi eller skilsmessan bli
förenade l«er,
Och når skall Jag A ega henne, som Jag valt, nar se bekymrens slut och
karlekens återkomst?
Flöte Nilens flod så stridt som mina tårar, intet land i verlden skulle ban länna
obevattnadt;
Han skulle flöda öfver Hedjaz och Egyptens land, öfver Syrien och Irtk.
Så gråter Jag öfver skilsmessan från dig, o min Slskade! Tar blid mot mig och
lofva mig ett möte!
När han slutat detta qväde, fattade han den gamla qvinnans
kläde-fa.ll och lade den på sitt hufvud samt fortfor att gråta och tigga om
hennes beskydd. Då gumman såg hans sorg och bedröfvelse, hans smärta
och nedslagenhet, blef hennes tyerta bevekt af medlidande med honom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
