Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
MMÄTTF.L|EN OM
Hon lemnade brefvet till budbäraren, som dermed begaf sig till
konungen; och nar üfverkonungen läste det, blef han högeligen vred på sin
dotter Menår es-Sena och skref till sin dotter Nur el-Huda ett bref, hvari
han sade till henne: jag har öfverlemnat hennes sak åt dig och gifvit
hennes lif i ditt våld; om allt är så, som du berättat, så låt döda henne
och tillfråga icke mig vidare om henne. När denna skrifvelse kom till
Nur el-Huda och hot) läst den, sände hon till Menår es-Sena och litt
denna föras inför sig. Hon simmade i sitt blod, hennes händer voro
bundna på hennes rygg med hennes eget hår, hon var Qettrad med
fjettrar af jern och på sin kropp hade hon en klädnad af hår. Man ställde
henne inför drottningen, och när hon såg sig sjelf uti detta tillstånd af
djupaste förnedring och ytterligt förakt, kom hon ihog sin förra glans,
brast i våldsam gråt och uppläste fö(jande begge rader:
O min Herre, ovännerna töla all förderfva mig, och föreställa sig, att icke kin
undfly dem.
Jag anropar Dig alt göra om inlet hvad dc gjort. O Herre; du ir den frulU»-
des, den bönfallandes Ultflyktt
Åter grät hon strida tårar, tilldess hon qjönk van mägtig ned; och
när hon kommit till sans igen, uppläste hon några ytterligare qväden.
Hennes syster befallde nu, att man skulle bära till henne en stege
af trä, på hvilken Menår es-Sena sträcktes ut; och befallde drottningen
sina tjenare att binda henne med ryggen mot stegen, hvarefter hermes
armar sträcktes ut och bundos med rep, hennes hufvud blottades och
hennes hår lindades kring stegpinnarna; och allt medlidande med systern
hade blifvit utrotadt ur drottningens hjerta. När Menår es-Sena sig sig
uti detta tillstånd af förnedring och förakt, ropade bon öfverjjudt och
gräf; men ingen kom till hennes hjelp. Hon sade till drottningen.- o min
syster, huru är det, att ditt hjerta blifvit förhäfdadt emot mig, och da har
ingen misskund med mig, icke heller med dessa små? När drottningen
hörde dessa ord, stegrades hennes hjertas hårtlhet, och hon fbr ut emot
systern uti onda ord och sade till henne: du förkastade! Du föraktliga
qvinna! Måtte Gud icke hafva någon misskund med den menniska, som
har medlidande med dig! Huru kan jag hafva förbarmande med dig, do
bedrägliga qvinna! — Då sade Menår es-Sena till henne, der hon Ifø
utsträckt på stegen: jag vättøir från dig till Himmelens Herre for det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
