- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
96

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

96

BKRÄTTRL8EV OM

släpen henne p& hennes ansigte och kasten henne ut! De släpade henne
bort och kastade henne ut efter drottningens befallning.

Hasan deremot hade stått upp, vandrade utefter flodens strand och
vände sitt anlete mot öknen. Han var bedröfvad, ångestftill,
misströstande, och de mångfaldiga pröfhingar, med hvilka ban blifvit hemsökt,
hade gjort honom ifrån sig sjelf* så att han knappt kunde skilja natt
iftån dag. Så fortfor han att vandra framåt, tilldess han kom till ett
träd, på hvilket han fann ett papper uppsatt. Han tog ned papperet och
betraktade det; och si! på detsamma stodo följande verser skrifna:

Jag bestämde öfver dig vid den tid, då du låg under din moders hjerta,

Och böjde hennes vilja till dig, så att hon fostrade dig i sitt sköt.

Vi skola hjelpa dig i sådant, som förorsakar dig ångest och sorg.

Underkasta dig derföre oss ocb statt uppl Vi skola bistå dig i ditt ISreUg.

När han läst detta papper, kände han sig öfvertygad om att hans
bedröfvelse skulle få ett slut, och att han skulle bli återförenad med sin
maka. Han gick ytterligare framåt och befann sig allena på ett Ode, af
farligheter omhvärfdt rum, utan någon, som kunde frQjda honom med sitt
sällskap; der var han nära att förlora sitt förstånd af ångest och
fruktan, han darrade af förskräckelse, och han uppl&ste ett qväde.

Han gick ytterligare framåt flodstranden och träffade der två unga
gossar af de trollkarlars och hexmästares söner. På marken invid dem
lågo en staf af metall, med derpå ristade talismaner, samt en h&tta af
läder, hvars öfversta del bestod af tre trehörniga stycken, på hvilka man
såg namn och tecken arbetade i stål. Stafven och hättan lågo kastade
på marken, der de bägge gossarne tvistade och slogos med hvarandra
om dem, så att blod flöt, medan den ena sade: ingen annan än jag skall
hafva stafven! — och den andra svarade: — nej, ingen annan än jag
skall hafva den! Då gick Hasan imellan och skiljde dem åt samt talade
till dem: hvad är anledningen till er tvist? Och de svarade: o farbroder,
döm imellan oss! Gud (hvars namn vare upphöjdt!) har sändt dig till
oss, på det du oss imellan skulle fälla en rättvis dom. — Sade han:
berätta mig förhållandet med er, så skall jag döma er imellan! Då sade
den ena af dem: vi äro två bröder af samma fader och samma moder,
ocb vår fader var en af de stora trollkunniga. Han bodde i en grotta
vid detta berg, och när han dqg lemnade han oss i arf denna hätta och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free