Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
basan af bask ah.
101
gråtande öga och sörjande lyerta, i den bedröfligaste belägenhet och icke*
vetande nägon möjlighet att bli befriad. Hennes barn befunno sig
nedanför stegen och lekte; men hon betraktade dem och gr&t öfver dem samt
öfver sig sjelf med anledning af allt det, som händt och vederfarits henne,
af den pina och de smärtor, som blifvit henne tillfogade. I denna
bedröfliga belägenhet såg han henne och hörde henne upprepa födande
qväde:
Hlr står ingenting åter annat In slocknande andedrägt och eU öga, hvars ega-
rlnna Ir vansinnet nira,
Samt en olycklig älskande, hvars hierta brinner af eld, men som icke desto mindre
Ir tålig och tyst.
Den öfvermodiga fienden varkunnar sig, då ban ser henne. Ve henne, med
hvilken sjelfva ovännen har misskund!
När Hasan såg den pina, den förnedring och det elände, som
drabbat henne, grät han, så att han var nära att afsvimma; men han
sansade sig åter, och när han nu såg barnen leka samt deras moder nästan
sanslös af smärta, aftog han hättan, då barnen genast ropade: se, vår
fader är här! Nu betäckte han strax åter sitt hufvud, och deras moder
kom till besinning igen, då hon hörde deras rop; men hon såg icke sin
make, utan endast sina barn, som gräto och ropade: fader! Vår fader!
Då brast äfven hon i gråt, när hon hörde dem nämna sin fader och
gråta; hennes lyerta ville brista, hennes innersta upprördes, och hon
utropade med bittraste smärta: hvar ären j, och hvarest är er fader? Nu
påminde hon sig den tid, då hon varit förenad med honom, kom ihog
allt det, som vederfarits henne, sedan hon skades från sin make, och
brast uti strida tårar, som rullade öfver hennes kinder och ftiktade
golfvet. Tårarne öfversköljde hennes kinder, så häftig var hennes gråt; men
hon hade icke en hand fri för att dermed aftorka dem från sitt anlete.
Flugorna drucko af hennes tårar, och hon fann ingen l\jelp annat än sorgen,
ingen tröst annat än att uppläsa qväden, som kunde hänföras till hennes
olycka. När Hasan hörde hvad hon uppläste, grät han, så att han blef
vanmägtig; hans tårar runnö utföre hans kinder; han närmade sig till
barnen och aftog hättan; men när de sågo honom åter, kände de
honom igen, ropade och sade: du är vår fader! Deras moder började gråta
på nytt, när hon hörde dem nämna sin fader, och hon sade: det finnes
icke något medel att undvika det, gom Gud har beslutit. Och vid sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
