Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bASAN Af BASk AH.
105
vakna? — Derpå tog han på sina annar den äldre gossen, men hon
den yngre, och de begåfvo sig ut ur palatset. Gud hade öfverskyggat
dem med sitt beskydds täckelse, och de fortsatte oantastade sin väg;
men när de kommit ut från palatset, flinno de, att porten på den
palatset omgifvande muren var stängd. Då sade Hasan: det finnes ingen
magt eller kraft annat &n hos Gud, den Högste, den Störste! Sannerligen,
Gudi tillhöra vi, och till Honom skola vi återvända! — De förtviflade om
möjligheten att komma ut, och Hasan sade: hjelp mig Du, som förjagar
bekymren! Han slog sina händer tillhopa och fortfor: jag har beräknat
allt och betänkt hvad som skulle följa deraf; detta enda undantaget; när
det nu blir dager, skola de gripa oss, och huru skola vi nu göra? Och
han upprepade följande bägge rader:
Du trodde dagarna om godt, nlr allt gick dig väl i hand, och fruktade Icke det
onda, som ödet hade beståmt St dig.
Dina nltter voro fredliga, och du lit dig bedragas af dem; midt uti deras klarhet
kommer det mörker.
Dermed började han gråta, och hans hustru grät likaledes öfver hans
sorg samt öfver det förakt och de olyckor, som hon sjelf måst utstå.
Hasan vände sig till henne och framsade fö|jande qväde:
Hin lycka trider upp emot mig, som vore jag hennes fiende, och hvarje dag
möter mig med faror.
Nlr jag söker framgång, finner jag motsatsen deraf; och Ir den ena dagen lüar,
så blir den andra mulen.
Och hans hustru sade till honom: vid Allah, för oss finnes ingen
hjelp annat än att vi sjelfva taga våra lif och sålunda befria oss från
detta ytterliga elände. Göra vi qj det, så väntas vi uti morgon af de
smärtsammaste plågor.
Men under det de talade, hördes utanför porten en röst, som sade:
vid Allah, jag skall icke öppna för dig, o min herrskarinna Menår es-Sena,
och för din make Hasan, så framt j ej viljen lyda mig i det, som jag
åmnar säga eder! När de hörde dessa röstens ord, stodo de tysta och
ftmnade vända tillbaka till det rum, hvarifrån de kommit. Men rösten
fortfor: hvi stån j tysta, och hvarföre gifven j mig icke ett svar? Då
kände de igen den talande, och att det var den gamla qvinnan Shawahi
Umm ed-Dawahi. Till henne sade de nu.- hvad du kan befalla oss att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
