Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106
»eaittblsen om
göra, det skola vi göra. Man öppna först porten för oss, ty detta Sr
ingen tid för långt samtal! — Men hon svarade: vid Allah, jag skaU
icke öppna för eder, förrän j »värjen mig, att j skolen låta mig följa med
eder, utan att lemna mig qvar hos denna skändliga qvinna; j skolen
svärja mig, att, hvad som vederfares er, det skall vederfaras mig; om j
blifVen räddade, skall jag bli räddad, och om j omkommen, skall jag
omkomma, ty den skändliga, lastbara qvinnan hatar mig och plågar mig
alltjemt för er skull; men du, o min dotter, känner mitt värde. — Når
de nu känt igen henne, förlitade de 6ig på henne och tillsvuro henne
eder, till hvilka hon satte tillit, hvarefter hon öppnade porten och slåppte
dem ut. De gingo ut och funno henne ridande på en urna af rüd lera,
ett verk af Grekernas konst; kring urnans hals låg ett rep af palmträdets
trådar, och den rullade under henne samt förde henne framåt med större
snabbhet än en springare från Nectøed. På detta sätt red hon framför
dem och sade till dem: följen mig och låten eder icke förskräckas, ty
jag känner fyrtio slag af trolldomskonst och skulle med den ringaste arten
deraf kunna förvandla denna stad till ett svallande haf samt förbyta
hvarenda jungfru deri till en fisk. Allt detta skulle jag kunna uträtta före
morgonen; men jag var ur stånd att göra något desso likt af fruktan för
konungen, Nur el-Hudas fader, och af rädsla för hennes systrar, tyderas
magt är stor och deras härskaror äro talrika. Dock vill jag visa er tnin
underbara förmåga. Följen derföre med mig, förtröstande på Guds
vSl-signelse (Hans namn vare upphöjdt!) och på Hans bistånd! —
Deröfver fröjdades Hasan och hans hustru samt ansågo sig säkra om sin
r&ddning.
De begåfvo sig utanför staden, der Hasan fattade stafven i sin hand,
tog mod till sitt Hjärta, slog med stafven emot marken och utropade.- j,
dessa namns genare, infinnen er här hos mig och gören mig bekant*
med edra bröder! — Och si! jorden remnade, och upp stego derutur sjö
gastar, hvilkas fötter stadnade på jordens yttersta yta, men hvilkas
hufvuden sträckte sig upp till skyarna. De kysste jorden inför Hasan trenne
gånger, och alla ropade de med en röst: till din tjenst, o herre och
herrskare öfver oss 1 Hvad befaller du oss att uträtta? Vi skola höra och
lyda dina bod. Om du så vill, skola vi på din befallning uttorka bäfven
och för dig flytta bergen bort ifrån deras ron». — Hasan blef glad k
d«ras ord och deröfver, att de s& skyndsamligen mfunnrt sig; ban sam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
