Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
F(SKAKEN KHALIF.
129
Museiman. Khalif svarade: vid Allah, o Jude, om du blir Museiman, så
skall din öfvergång hvarken lända Museimännen till gagn eller Judarne
till skada, och om du framhärdar i din otro, så skall din otro icke
bringa Museimännen något gagn eller Judarne något mehn. Utan det, som
jag finskar af dig, är detta, att du står upp på dina fötter och säger:
våren mina vittnen, J, som befinnen er i denna bazar, att jag bytt bort
min apa mot Kbalifs, fiskarens, apa, och min goda lycka i verlden’mot
hans lycka, mitt öde mot hans öde. Sade Juden: i fall detta är det, som
du önskar, så är det mig ingalurfda svårt. Dermed reste Juden sig upp
och stod på sina fötter och sade det, som Khalif, fiskaren, förestafvade
honom, hvarefter han vände sig mot Khalif och tillade: har du
någonting annat att begära af mig? Fiskaren svarade: nqj! Och Juden sade
till honom; gack i frid! Då stod Khalif genast upp, fattade sin korg och
sitt nät, gick ned i Tigris och kastade ut nätet Han halade det in och
fann det tungt samt behöfde mycket besvär för att få det upp på land;
men när han fatt det upp, såg han, att det var uppfyldt med fisk af
allehanda slag. Snart kom der till honom en qvinna, som hade med sig
ett fat, och hon gaf honom ett guldstycke, för hvilket han lemnade henne
fisk; likaledes kom der en eunuch, som också köpte för ett guldstycke.
Så fortfor det, tilldess han fått sälja fisk för tio guldstycken, och på detta
s&tt sålde han hvarje dag för tio guldstycken, tilldess tio dagar hade gått
till ända, och han hade samlat hundrade guldstycken.
Khalif bodde uti en kammare i en öfvergifven khan, genom hvilken
köpmännen gingo fram. Och under det han låg uti sin kammare en natt, sade
ban vid sig sjelf: o Khalif; allt folket vet sannerligen, att du är en
fattig man, en fiskare, och nu har du bekommit hundrade guldstycken uti
din ego; det kan sålunda icke fela, att de Rättroendes Behe|rskare,
Harun Er-Rashid,. får höra talas om dig, sannolikt behöfver han penningar
och sänder till dig någon, som skall säga till dig: jag är i behof af ett
visst antal guldstycken, och det har blifvit mig berättadt, att du har
hundrade sådana; derföre må du låna mig dessal Då skall jag säga: o de
Rättroendes Beherrskare, jag är en fattig man, och den, som meddelade
dig, att jag hade hundrade guldstycken, han har beljugit mig; sådant
finnes icke i min ego, och af det slaget har jag ingenting. Då skall han
antvarda mig åt Wali’n och skall säga till denne: drag hans kläder af
Tnei ock K> Pf.lt. VI. B. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
