Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
132
BEBATTELSBN OM
likasom pl de uppstudsiga andarne, nBr de slippa lOsa ur det fiingelse,
hvari Salomo insperrat dem. — Så förhöll det sig med Khalif; fiskaren.
Nu bör det märkas, att khalifen Harun Er-Rashid hade en
stallbroder, en juvelerare, vid namn Ibn El-Kirnås, och allt folket, köpmännen,
mäklarne och alla handlande visste, att Ibn El-Kirnis var khalifens
köpman. Uti 6taden Baghdad såldes inga dyrbarheter eller någonting af
värde, utan att det blifvit förevisadt för honom, och bland dessa saker
af värde, som skulle uppvisas för honom, räknades äfven mamluker och
slafvinnor. Medan den nämda köpmannen Ibn El-Kirnås satt uti sin
handelsbod en dag, si! då infann sig hos honom föreståndaren för mäklame,
som förde med sig en slafvinna, hvars make ännu aldrig öga sett. Hon
var utrustad med den ovanligaste fägring och älsklighet, den skönaste
och mest tadelfria vext, och bland alla andra utmärkta egenskaper hade
hon äfven den, att hon förstod alla konster och vetenskaper, kunde
författa verser och spela på alla slags tonverktyg. Ibn El-Kirnås,
juveleraren, köpte henne för femtusen guldstycken och påkostade tusen
guldstycken i kläder åt henne, men förde henne derpå inför de Rättroendes
Beherskare, som pröfVade henne i alla vetenskaper och konster samt fann
henne hemmastadd i dem alla. Hon hade ingen like på srn tid, och
hennes namn var Kut el-Kulub. Morgonen derefter sände khalifen Hanm
Er-Rashid till Ibn El-Kirnås, juveleraren, och när denne kom, befallde
han, att tiotusen guldstycken skulle betalas åt honom för slalVinnan.
Det dröjde icke länge, innan khalifen blef förälskad i slafVinnan Kut
el-Kulub ochN för henne öfvergaf furstinnan Zubydeh, dottern af El-K&sim,
fastän hon var hans farbroders dotter. Han öfvergaf deijemte alla
fruntimren i sitt harem och stadnade en hel månad hos slafvinnan, utan att
gå ifrån henne oftare än när han begaf sig i fredagsbönen, då ban
likväl alltid hastade tillbaka till henne. Detta hans uppförande misshagade
de store i hans rike, som deröfver klagade hos veziren Djafar
El-Bar-meki. Men veziren sade ingenting åt de Rättroendes Behe|rskare förrän
på den närmast följande fredagen, då han gick till moskéen, träffade
khalifen och berättade för honom allt hvad han hört af berättelser om
Öfverdrifven kärlek, på det han måtte förmå fUrsten till att sjelf förklara
sig. Då sade khalifen till honom: o Djafar, vid Allah, detta har icke
härledt sig från mitt eget val, utan mitt hjerta har blifvit insnäijdt i
karlekens nät, och jag vet icke hvad jag bör göra. Svarade veziren Djafar:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
