Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
142
BERÄTTELSEN ön
dig och blef genom dig hindrad från att tänka på honom, så att tiden
gjordes honom for lång. Detta fir hela saken, och detta är skälet,
hvarföre han nu står här. — När veziren hörde dessa eunuchens ord, log
han deråt och sade: o eunuch, huru är det, att denna fiskare kommit i
sin nöds tid, och du har icke fullgjort din skyldighet mot honom? Vet
du icke hvem han är, du höfding for eunucherna? — Han svarade: ny!
— Djafar fortfor: denne är de Rättroendes Beherrskares lärare och delar
med honom vinsten af hans fiske; vår herre khalifen har i dag stått upp
med beklämdt bröst och bedröfvadt hjerta, och det finnes utom denna
fiskare ingen, som kan göra honom glad igen. Släpp honom derföre icke.
förrän jag får tillfråga khalifen rörande honom, och inan jag fört honom
infor vår beherrskare! Må hända skall Gud fögaga hans sorg och trösta
honom öfver förlusten af Kut el-Kulub genom hans närvaro; sedan skall
khalifen gifva honom någonting till lindring i hans fattigdom, och dertill
skall du vara orsaken. Eunuchen svarade: o herre, gör hvad du önskar,
och måtte Gud (hvars namn vare upphöjdt!) bevara dig som en
stödje-pelare för de Rättroendes Beherrskares ätt! Måtte Gud utvidga dennas
skugga och vidmagthålla dess rot och dess grenar!
Dermed begaf sig veziren Djafar till khalifen, och eunuchen tillsade
mamlukerna, att de icke skulle släppa fiskaren. Men Khalif, fiskaren,
sade.- huru utomordentlig är icke din välgörenhet, du mörkhyade! Den, soto
kräfver, har sjelf blifvit kräfd, ty jag kom för att kräfva mina penningar,
men har nu blifvit häktad för oguldna utskylder. — När Djafar trädde in
till khalifen, såg han honom sitta med nedlutadt hufvud, med beklämdt
hjerta och bekymradt sinne samt sjungande ett klagoqväde; men Djafar
ställde sig inför honom och sade: frid vare dig, de Rättroendes Furste
och försvararen af Islams värdighet, du ättling af farbrodern till den
yppersta bland apostlarne, — måtte Gud beskydda och bevara honom med
all hans ätt! — Då lyfte khalifen upp sitt hufvud och svarade: med dig
vare ock frid samt Guds misskund och hans välsignelse! — Djafar
fortfor: med tillstädjelse af de Rättroendes Furste, må hans tjenare tala och
icke behöfva lägga band på sin tunga? — Svarade khalifen: när blef du
hindrad ifrån att tala? Du, som är den yppersta bland vezirerna. eger
ritt att tala, när du det vill! — Då sade veziren Djafar: jag skulle
begifva mig bort ifrån dig, o herre, och ämnade inig hem till initt hus, då
jag blef varse din husbonde, din lärare och deltagaren i dftt fiske. Khalif,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
