Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiskaren kbai.if.
147
välsignelse! — Då sade en af köpminnen: vid Allah, detta Br,ett
våg-speh dock vill jag bjuda någonting, på det man icke måtte finna
anledning tiif tadel emot mig. Låt kistan bli min för tjugo guldstycken! —
En annan sade: för femtio guldstycken! Och köpmännen ökade sina bud
på kistan, tilldess den bjudna summan steg till hundrade guldstycken, då
utroparen sade: finnes det någon, som bjuder mera, j köpmän! Khalif,
fiskaren, ropade: låt kistan bli min for hundrade guldstycken och ett
dertill! När köpmännen hörde Khalifs ord, trodde de, att han skämtade,
började skratta åt honom och sade: o eunuch, sälj kistan åt Khalif för de
hundrade’ guldstyckena och ett dertill! Och eunuchen svarade: vid Allah,
jag skall icke sätød henne åt någon annan än honom. Tag kistan, du
fiskare! Måtte Gud välsigna dig med henne! Men gif mig guldet! —
Khalif tog fram sin penningpung och lemnade den åt eunuchen, och
kö-peafhandlingen uppgjordes. Derpå delade eunuchen ut guldet i almosor
på det ställe, der han stod, återvände derefter till palatset och
underrättade furstinnan Zubejdeh om hvad han gjort, och hon fröjdades deråt.
Khalif, fiskaren, tog kistan på sina skuldror, mén förmådde icke bära
hemie, så tung var hon; derföre lyfte han upp henne på sitt hufvud och
lyckades bära henne till det ställe, der han hade sitt hemvist, och der
satte han henne ned. Han hade blifvit trött af bärandet och satte sig
sjelf, öfvertänkande det, som hade vederfarits honom, samt talade vid sig
sjelf: o att jag visste, hvad som finnes i denna kista! Dermed öppnade
han dörren tilt sin bostad och arbetade med kistan, tilldess han fått henne
in, samt gjorde sig derefter allt möjligt besvär med att öppna henue;
men det ville icke lyckas. Då sade han vid sig sjelf: huru var det med
mitt förstånd, att jag skulle köpa denna kista! Jag måste bryta upp
henne och se efter hvad som finnes deruti! — Och han bemödade sig
att bryta upp locket, men förmådde det icke, utan sade vid sig sjelf: jag
skall låta henne vara till i morgon.
Nu ämnade han gå till hvila, men kunde icke finna någon sofplats,
ty kistan var till längd och bredd jemnt lika stor som hans lilla kammare.
Han kröp derföre upp på kistan och lade sig att sofva derpå; men när
han legat en stund, började någonting röra sig derinne; deraf blef Khalif
rådd, sömnen flydde från hans ögon, och äfven hans förstånd hotade att
öfvergifva honom. Han reste sig upp och sade: det tyckes, som skulle
det vara- wida andar derinne. Prisad vare Gud1, sonr lät mig misslyckas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
