Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
158
berättelsen ön
stad? Låtom oss, dig och mig, begifVa oss härifrån och resa till ett
annat land; vår konstfärdighet, soin ingen kan afhända oss, behöfves öfver allt,
ölh om Vi resa, skola vi njuta af den friska luften, samt derjemte slippa
denna stora ångest. — Så talade Abu Kir ftir Abu Sir om nödvändigheten
àtt företaga en resa, tilldess äfven den sistnämnde blef lika pickhogad
derpå. Nu kommo bäggé öfverens om att företaga en förd, och Abu Kir
hörde med glädje, att Abu Sir ville bli hans följeslagare, samt upprepade
följande rader:
Förflytta dig hemifrån att söln lycka; res; ty att resa med lör fem stora ffirdelir:
Bekymren förskingras, man förtjenar siu uppehälle, raaa ltr sig vett och goda »efa1
samt får umgås med folk.
Men om det säges, att resor medföra sorg och bedröfvelse, skilsmessa från vinner
samt svårigheter och mödor.
Så år döden bittre för menniskan in att hon lefver föraktad, omgifven afbellcUrt
och afundsmän.
När de sålunda fattat sitt beslut att resa, sade Abu Kir till Abu Sir;
o granne, nu hafva vi blifvit bröder, och imellan oss är det ingen skilnad;
låtom oss derföre uppläsa Fåtiha’n *) till bekräftande af vår
öfverenskommelse, att den af oss, som får sysselsättning, skall underhålla den, sona
saknar sysselsättning; men det, som öfver blir, skola vi spara ihop och,
när vi kommit åter till Alexandria^ dela det oss imellan rättvist och
broderligen. Abu Sir svarade: så skall det bli. Och de uppläste Fàtiha’»
till bekräftande af sin öfverenskommelse, att den, som hade förtjenst, skulle
föda och underhålla den, soin icke kunde få något arbete.
Abu Sir stängde sin bod och lemnade nycklarna till dess egare;
men Abu Kir lemnade nycklarna till färgeriet qvar hos Kadi’ns tjenare
samt lät det stå stängdt och försegladt Derpå togo de med sig sina’
verktyg och begåfvo sig följande morgon på väg samt gingo ombord pà
ett fartyg, som stack ut i sjön. De afreste denna dag, och glädje
vin-tade dem, ty till barberarens stora lyeka hände det, att bland alla dem,
som voro ombord på fartyget, fanns ingen enda barberare; men ombord
voro etthundradetjugo män, skepparen och sjömännen oberäknade. Når de
hade hissat seglen, stod barberaren upp och sade till färgaren: o ibb
•) Första kapitlet af Koràn. som vanligen upplåses vid kontrakters afslutande, Br
att bekräfta dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
