Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
beiiättei.sen om
vinkade med sin hand; och si! någonting blänkte till och föll sedan ned
i vattnet; men det, som föll ned i vattnet, var konungens signetring.
Denna ring var förtrollad, så att, när konungen var uppretad emot någon
och ville taga hans lif, behöfde han blott vinka åt honom med sin hög»
hand, på hvilken signetringen satt, då det från ringen utgick en blixt
som träffade den, åt hvilken konungen vinkat, så att hans hufvud (ull ned
ifrån hans skuldror. Orsaken dertill, att krigarne lydde honom och att
de mägtiga gifvit sig under hans välde, låg egentligen i denna förtrollade
signetring. Men när ringen föll ifrån hans finger, sade han ingenting
derom, ty han kunde icke säga: min ring har fallit i vattnet, — utan att
befara, det krigarne skulle resa sig upp emot honom och slå honom
itijäl; derföre sade han ingenting otn händelsen.
Abu Sir återigen tog nätet, sedan skeppshöfdingen hade gått, kastade
det i hafvet och halade det in; och det kom till land uppfyldt med fisk.
Han kastade det för andra gången, och återigen fick han det fyldt med
fisk. Så fortfor han att kasta det ut, och alltjemt drog han det till land
■uppfyldt med fisk, tilldess han hade en stor hög med fiskar framför sig,
då han sade vid sig sjelfvid Allah, det var länge sedan jag åt fisk.
Han valde nu för sin egen del en stor, fet fisk och sade: när
skeppshöfdingen kommer, skall jag bectøa honom åt mig steka denna fisk; den
kan vara tillräcklig till middag åt mig. Han stack fisken ilyäl med en
knif, som han hade hos sig; knifven fastnade i gälen, och i denna blef
han varse konungens signetring, ty fisken hade svä]jt denna ring, ock
ödet hade fört honom till öfl, der han råkade i nätet. Abu Sir tog
ringen och satte den på sitt finger, utan att veta någonting om hans
egenskaper; och si! två unga män af kockens tjenare kommo att begära list
och när de blefvo Abu Sir varse, sade de till honom: du man, bvarfinna
vi skeppshöfdingen? Han svarade: jag vet det icke, — och vinkade åt
dem med sin högra hand; och si! de bägge unga männens hufvuden föllo
från deras skuldror, när han sålunda vinkade åt dem och sade: jag vet
icke. Häröfver förundrade sig Abu Sir högeligen och sade: hvem var
det, som högg deras hufvuden af? Han var bedröfvad öfver deras öde
och stod förctøupad i tankar öfver denna tilldragelse, då, si!
skeppshöfdingen nalkades och såg en stor mängd fisk, men de bägge unga männen
hufvudlösa och signetringen på Abu Sire finger. Då sade han: o min
broder, rör icke den hand, på hvilken du bär signetriDgen, ty om do
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
