- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
179

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

abu sir och abu Kir.

179

rCr derpå, skall du tag» mitt lif! Abu Sir förundrade sig öfver dessa
hans ord. Nar skeppshöfdingen hunnit närmare, sade han: hvem dödade
dessa unga man? Abu Sir svarade: vid Allah, o min broder, jag vet det
icke. Höfdingen svarade: du har talat sanning; men berätta mig nu om
denna ring, huruledes du fått honom i dina händer! — Svarade han: jag
såg honom i galen på denna fisk. Åter sade höfdingen: sannt har du
talat, ty jag såg, huruledes han föll glittrande ner ifrån konungens palats
och yönk uti hafvet, när konungen gjorde det aftalade tecknet rörande
dig och sade: kasta! När han gjort tecknet, kastade jag säcken i vattnet;
men ringen hade halkat ifrån hans finger och fallit i hafvet. Der blef
han svä|jd af denna fisk, och Gud förde fisken till dig, så att du fångade
honom; derföre är detta din lott. Men känner du egenskaperna hos denna
ring? — Abu Sir svarade.- jag känner icke hans egenskaper. Höfdingen
svarade: vet, att vår konungs krigare icke skulle hafva varit honom
lydiga, om det icke skett af fruktan för denna ring, ty han är förtrollad:
när konungen var vred på någon och önskade hans död, brukade han
vinka med den hand, hvarpå ringen satt, då den olyckliges hufvud föll
ifrån hans skuldror, ty ifrån ringen gick der ut en blixt, som träffade
föremålet för konungens vrede, hvilket dog i ögonblicket. — När Abu
Sir hörde dessa ord, blef han öfvermåttan glad och sade till
skeppshöfdingen: låt mig följa med tillbaka till staden! Höfdingen svarade: du skall
få följa med tillbaka, ty nu fruktar jag icke längre för konungens vrede
med hänseende till dig; du behöfver blott vinka med din hand och vilja
hans död, så skall hans hufvud falla inför dig, och om du skulle vilja
döda konungen och hela hans här, så skulle du kunna göra det utan
hinder.

Han steg ombord på båten och begaf sig med honom till staden;
när han kommit dit, begaf han sig till konungens palats och inträdde i
rådsalen, der han såg konungen sittande med sina krigare framför sig;
och var konungen ytterligt bedröfvad öfver förlusten af sin signering,
men vågade icke för någon omtala, att ban förlorat densamma. När
kon-ungen blef Abu Sir varse, sade han: har jag icke låtit kasta dig uti
hafvet? Huru har du burit dig åt att kunna koinma upp derifrån? — Han
svarade: o tidens konung, när du befallde, att jag skulle kastas i hafvet,
förde din skeppshöfding mig till en ö och tillsporde mig om anledningen
till din vrede emot mig, sägande: hvad har du gjort konungen emot, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free