- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
181

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

abu sir och abu kir.

181

ädelmodiga sätt; men färgaren sade till mig så och så. Han meddelade
honom allt hvad (argaren hade sagt, hvarefter Abu Sir talade: vid Allah,

0 tidens konung, jag känner icke de Christnas sultan, har aldrig i min
lefnad varit uti de Christnas land och aldrig heller hyst någon tanke om
att döda dig. Men färgaren var min kamrat och granne uti staden
Alexandria, der vi hade svårt att draga oss fram; vi lemnade staden,
emedan vi der icke kunde förtjena hvad som tarfvades till vårt uppehälle,
samt uppläste Fatihah till bekräftande af vår öfverenskommelse, att den,
som hade sysselsättning, skulle underhålla den andra; och de och de
händelserna timade mellan honom och mig. — Han berättade allt, som hade
vederfarits honom under hans umgänge ined Abu Kir, färgaren; huruledes
denne tagit hans penningar samt lemnat honom sjuk qvar uti härberget,
saint huruledes dörrvaktaren vid khaneu underhållit honom, medan han
var sjuk, tilldess Gud skänkte honom hans helsa åter. Vidare omtalade
han, huruledes han begifvit sig ut på en vandring i staden med
sinabar-beraredon med sig, såsom hans vana var; men under det han gick framåt
en gata, blef han varse ett färgeri, utanför hvilket folket stod skockadt
tillhopa, och vid en blick åt dörren såg han Abu Kir sitta der på en
stenbänk. Då gick han in fur att helsa honom, men blef af honom
mottagen med hugg och slag; Abu Kir påstod, att han vore en tjuf och lät
piska honom på det grymmaste. Han berättade, med ett ord, för
konungen alltsammans, från det första till det sista. Derpå sade han: o tidens
konung, han är den, som sade till mig: bered det och det medlet och lemna
det åt konungen; badet är fullkomligt i alla hänseenden, och detta är det
enda, som saknas. Och vet, o tidens konung, att detta medel icke gör
den ringaste skada; vi furfärdiga det i vårt land, och det får icke saknas

1 något bad. Jag hade nu glömt bort det; men när färgaren kora till
mig, och jag visade honom all heder, påminde han mig derom och sade
till mig: bered det medlet! Nu beder jag dig, o tidens konung, att låta
hemta hit dörrvaktaren vid den och den khanen samt arbetarne i färgeriet
och tillfråga dem oin det, som jag nu berättat for dig.

Konungen lät genast kalla dörrvaktare|) i khanen och färgeriarbetarne;
när de alla infunnit sig, sporde han dem till, och de berättade, huru
saken förhöll sig. Då sände han och lät hemta färgaren, sägande: furen
honom hit barfotad, med obetäckt hufvud uch bakbundna händer!
Färgaren satt i sitt hus, glad vid tanken derpå att Abu Sir var rfijd ur vägen,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0197.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free