Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och abd allah ap hafybt.
187
sände fiskafen förböner för honom och gick under tacksägelser. Men på
fyrtiondeförsta dagen sade han till sin hustru: det är min afëigt att skära
sönder detta nät och upphöra med detta lefnadssätt. — Hvarföre? —
sade hon. — Han. svarade: det synes mig, som skulle jag icke längre
kunna hemta mitt uppehällè ur sjöh. Och hurti länge, tillade hati, skall
detta tillstånd fortfara? Vid Allah, jag förgås af blygsel för bagaren, och
jag vill aldrig mer gå ned till hafvet, på det jag måtte slippa att gå föiti
hans ugn, ty det finnes ingen annan väg än dén, som leder der förbi,
och hvarje gång jag går der, ropar han på mig och gifver mig brOdèt
samt de tio penningarne. Huru länge skäll jag fortfara att sätta mig I skuld
hos honom? — Men hon Svarade: prisad Vare Gud (Hans namn vftfe
upphöjdt!), som rört hans hjerta till medlidande med dig, så att han
gifver dig föda! Hvad kan det väl deri fihnas, som är dig oangenämt?
•*-Han svarade- jag Br nu skyldig honom en ansenlig summa penningar,
och det kart icke jela, att han skall begära hvad hän har att fördra.
Sade hans hustrü: har hän sagt dig några stränga Ord? Han svarade:
nej, och icke hellèr vill han göra upp räkning med mig; utan han säger:
vänta, tilldess du kommer i lyckligare omständigheter! — 1 sådartt fall
— svar&de hustrun, — skall, när han kräfver dig, dtl säga till Itøndfo:
vänta, tilldess det goda, som du och jag hoppas uppå, faller mig till! Och
han sade till henne: när skall det goda, hv&rpå Vi hoppas, falla OsS till?
Svarade hon: Gud är god! Och han tillade: du talade sanning.
Nu tog han Sitt hät och begaf sig ned till hafvet, sägande: b Herre,
låt mig få, om det ock vore blott en enda fisk, att jag måtte gifva den
åt bagaren! Han kastade nätet ut i hafvet, halade det in och fann det
tungt; han fortfor att arbetà dermed, tilldess han blifvit rigtigt uttröttad,
och när han fått det i land, såg han deri en död åsna, uppsvälld af
vattnet och luktande afskyvärdt, öch hans själ vämjdes dervid. Han drog
aset ur nätet och sade: det finnes ingen kraft eller magt annat än hös
Gud, den Högste, den Störste! Jag sade ju min hustru oupphörligt, att
jag icke längre kunde hemta mitt uppehälle ur sjön, ufån att jag ville
öfvergifva mitt yrke; men hon upprepade: Gud är god; Han skall hjelpa
dig! — Är nu denna döda åsna någonting godt kanhända? Den
djupaste bedröfvelse grep honom, och han begaf sig till ett annat ställe, för
att undslippa lukten ifrån aset; der fattade han nätet, kastade ut det och
väntade en stund. Sedan halade han det in och fann det återigen tungt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
