- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
201

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCB ABB AILAB AF HAFVKT.

201

göra mig till ett åtltye för din hustru och dina barn? Abd Allah af
Hafvet svarade: förlåtelse, min broder! Att sakna stjert är någonting
ovanligt hos oss, ecfe när någon støertlüs händelsevis blir funnen, så tager
sultanen honom, för att hafva honom till narr. Men, o min broder, var
icke ond på barnen och på qvinnan; de förstå icke bättre. — Dermed
talade han strängt tül dem och sade: våren tysta! Då räddes de och
tystnade; men han fortfor att blidka sin broder.

Under det han talade med honom, si! då nalkades tio storvexta,
starka och ansenliga män till honea och sade: o Abd Allah, det har
blifvit konungen berättadt, att du har hos dig en varelse utan stjert, en af de
stjertlösa varelserna ifrån Landet. Han svarade: ja, det är denna man,
och ban är min kamrat; han har kommit till mig som gäst, och det är
-min afsigt att föra honom upp på land igen. Men de sade till honom:
vi måste hafva honom med oss; men om du önskar säga någonting Ull
lians förmån, så statt upp, följ med och gack med honom inför
konungen, och hvad du sade oss, det må du säga konungen. Då sade Abd
Allah af Hafvet till den andra Abd Allah: o min broder, de hafVa rätt,
och det är oss omöjligt att vara konungen olydiga; men följ du med mig
till konungen, så skall jag försöka att befria dig från honom, i fall det
är Guds vilja. Frukta icke; ty när ban Ber dig, skall han veta, att du
är af landets söner; och när han får veta, att du är från land, skall han
sBkerligen behandla dig med heder och låta dig återv&nda upp i land igen.
— Svarade Abd Allah af Landet: det tillbör dig att bestämma; jag sätter
min förtröstan till Gud och följer dig. Alltså fö|jde han med honom till
konungen, och när konungen blef honom varse, log han och sade:
välkommen, du stjertlöse! Och alla de, som när konungen voro, böljade 1»
och säga: sannerligen, vid Allah, han har ingen stjert! Men Abd Allah af
Hafvet gick fram till konungen, underrättade denne om sin väns
omständigheter och sade till honom: denne är en af landets söner, och ban
är min kamrat, men han kan icke lefva ibland oss; han tycker icke om
fisk, så framt den icke Br stekt eller kokad, och derföre beder jag, att
du måtte gifva honom tillåtelse att återvända upp i land. Svarade
konungen: eftersom det förbåller sig så, att haf icke kan lefva ibland oss*
så gifver jag dig tillstånd att återföra honom till hans rum, efter det han
blifvit undfägnad. Konungen tillade: gifven honom att spisa! Man satte
fram för honom fisk af flerabaada färger och skepnader, och han åt UH

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0217.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free