Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’202
berättelsen om abd allah af landet
åtlydnad för konungens befallning; hvarefter konungen cade till honom:
begftr af mig. hvad du Önskar! Abd Allah af Landet svarade: jag ünskuv
att du måtte gifva mig Ädelstenar. Sade han: fören honom till
ädelstenshuset och låten honom välja hvad han finner for godt! De följde honom
•till det ställe, der ädelstenarne förvarades, ooh han valde sig der så
mycket honom lysste. Derefter återvände han med aiü kamrat till
denus-hus, der hans kamrat lemnade honom en pung, sägande: tag detta soa
•ett anförtrodt gods och nedlägg det på Prophetens graf, måtte Gud
beskydda och bevara honom! Och han tog pungen, icke vetande hvad som
var deruti.
Derpå förde Abd Allah af Hafvet honom , med sig, för att ledsaga
honom till landet igen, och under vägen såg han, huru folket samfat sig
att sjunga och roa sig; der var ett bord med fisk uppdukadt. och folket
åt och sjöng samt syntes fröjda sig högeligen. Då sade ban till Abé
Allah af Hafvet: hvarföre äro alla dessa så glada? Är det ett brüllepp,
som de fira? Abd Allah af Hafvet svarade: de fira icke något bfüllopp,
utan här har någon blifvit död. Frågade Abd Allah af Landet: när når
gon dör ibland er, bruken j då visa eder glada, sjunga och anställa
gästabud? Hans kamrat svarade: ja! Men ni, folk af landet, huru båren b
er åt? tillade han. Abd Allah af Landet svarade: när någon ibland o%
dör, så sörja vi honom och gråta, qvinnorna slå sig för sitt ansigte ock
rifva sina kläder sönder af bedröfvelse öfVer honom, som är död. Na
ställde sig Abd Allah af Hafvet att stirra på Abd Allah af Landet odi
sade till honom: gif mig det, som jag anförtrodde dig! Han lemnade
benoni det. Abd Allah af Hafvet förde honom upp på land och sade:
det är nu slut med mitt kamratskap med dig och med min vänskap fur
dig; efter denna dag skall icke du se mig och jag icke dig. — Hvarföre
säger du sådana ord? — frågade Abd Allah af Landet Sade Abd Allab
af Hafvet: j söner af landet, ären icke j ett lån af Gud? — Jo, — svarade
han af Landet. — Huru kommer det till, att det icke synes er angenåmt att
Gud tager sitt lån tillbaka, utan att j tvärtom söijen deröfver? — fortfor
Abd Allah af Hafvet. Och huru skulle jag kunna anförtro dig någonting åt
propheten (måtte Gud beskydda och bevara honom!), när jag finner, att
ni, då det nyfödda barnet kommer till verlden, fröjdens deråt, ehuru Gud
(hvars namn vare upphöjdt!) nedlägger själen deri såsom ett lån? Nir
Han sedan tager tillbaka själen, huru kommer det till, att detta kan göra er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
