Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibrahim och djemileh.
215
dess jag hinner upptänka någon utväg, som kan leda dig till att uppnå
ditt mål!
Han fattade den unga mannen vid handen och förde honom in i
trädgården; men när Ibrahim såg denna trädgård, inbillade han sig, att
hàn såg Paradiset. Der stodo rikt löfklädda träd och resliga palmer;
der funnos springande vatten och foglar, som sjöngo hvar efter sin art.
Den puckelryggige ledsagade honom till en med en döme krönt paviljong
och sade till honom: detta är det ruin, der furstinnan Djemileh brukar
sitta. Han betraktade paviljongen närmare och fann densamma vara ett
underverk af skönhet och prakt. Derinne fbnnos målningar af alla slag
i guld och ultramarin, och der funnos fyra dörrar, till hvilka man gick
upp på fem trappsteg; midt deruti fanns en vattenbassin, och ned till
densamma ledde trappsteg af guld, besatta med ädelstenar. Midt uti
bassinen stod en gyllene springbrunn med bilder, stora och små, ur
hvilkas munnar vattnet sprang fram; och som bilderna åstadkommo flerfaldiga
ljud, då vattnet sprutade fram, kunde den, som åhörde det, tro sig vara
i paradis. Genom ett gallerfönster af silfver hade man utsigt öfVer en
grön äng, der man såg alla slags vilda ctøur, gazeller och harar; genom
ett annat gallerfönster såg man utåt ett fält, der det fanns foglar af
allehanda art, alla gungande med olika röster, till förvåning för den, som
hörde dem. När den unga mannen såg allt detta, blef han utom sig af
förtjusning. Han satte sig ned vid trädgårdens port, och bredvid honom
satte sig trädgårdsvaktaren, som frågade: hvad tänker du om min
trädgård? Den unga mannen svarade: den är verldens paradis. Och
trädgårdsmästaren log. Derefter stod han upp och var frånvarande från
honom en stund, men kom snart tillbaka och medförde en bricka med höns
och vaktlar samt allehanda läckerheter och sockersaker; brickan ställde
han framför den unga mannen och sade till honom: ät, tilldess du blir
mätt! — Jag åt, — berättar Ibrahim, — tilldess jag blef mätt; när han
såg, att jag åt, blef han glad och sade: vid Allah, sådant anstår
konungar, sönerna af konungar. Han tillade: o Ibrahim, hvad har du med dig
uti den lilla påsen? Jag öppnade påsen, och han sade: behåll den; den
skall bli dig till nytta, när ftirstinnan Djemileh kommer, ty när hon
kommer, skall jag icke vara i stånd att bringa dig någonting att förtära. —
Dermed stod han upp, fattade min hand och förde mig till ett ställe gent
emöt Djemilehs paviljong; der gjorde han en löfsal ibland träden och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
