- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
218

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

218

wuutttbuefl 011

Medin jag betraktade henne, ~ berättar Ibråftim, — si! dä föl! m
blick ar hennes öga på mig, oéh hon blef mig varse; men Mr hon
blifvit mig varse, förvandlades hennes hy* och hon sade till Bina slafvinnor:
{(jungen* tilldess jag kommer tillbaka till er! Derntfed fattade hon en knif
af en baif aln» längd ech kom emot mig, sägande: det finnes ingen kraft
eller magt annat fin hos Gud, den Högste, den Störste! Nar bon
naAo-des till mig, blef jag omedveten af min tillvaro; men när bon fick se nig,
oeh hennes anlete mötte mitt, föll knifven utur hennes haftd, och hon
sade: upphöjd vare fuWkomligheten hos Honom, som hjertan föränd nr!
Till mig sade hon: unge man, var vid godt mod! Du är trygg for det,
som du befarar* Jag büfjade gråta; men bon aftorkade mina tårar neri
sin hand och sade: unge man, säg mig, hvem du är ech hvad sQm fört
dig till detta rum! Jag kysste marken infor henne och fattade i hennes
klädningsfåJI; men hon sade: ingenting ondt skall vederfaras dig, ty, vid
Allah 1 aldrig haf mitt öga hvilat med välbehag på någon man annat lo
på dig. Säg mig derföre, hvem du är! — Jag berättade nu fur henne
allt, som rörde mig, ifrån begynnelsen till slutet, och hon förundrade sig
deröfver och sade tji! mig: o min herre, jag besvär dig vid Allah att
säga mig, „om du är Ibrahim, sonen af El-Khasib! Jag svarade: ja! Då
kastade hon sig uti, min famn ocb sade: o min herre, du är den, som
har gjort mig hätsk mot andra ipän; när jag hörde, att det uti Egypten
lefde en ung man, hvars like i skönhet icke fanns på jordens yta, blef
jag. förälskad i dig efter blotta beskrifningen, och mitt hjerta blef på <fc
innerligaste fästadt vid dig med anledning af det, som blifvit mig berättadt
om dig och din öfvervinneliga älskvärdhet Med hänseende till dig koa
jag i samma förhållande som det, hvilket skalden beskrifver:

Mu m tar ftrllikadt I ttönott rtttrtfl falu öga; det hinder Rrfmd, au örat bit

ferlfckadt ffir* agat.

Prisad vare derföre Gud, som låtit mig se ditt anlete! Vid Allah, oa
det varit någon annan än du, skulle jag hafva låtit kors fäs ta
trädgårds-vaktaren, dörrvårdaren i khanen, skräddaren och honom, som begärt rid
af dem. — Derefter sade hon till mig: huru skall jag bära mig åt att
förskaffa dig någonting att förtära utan mina slavinnors vetskap t Jag
svarades jag hat med mig sådant, som vi känne äta ooh dricka. Denacd
öppnade jag den lilla péa*i øeh> framtbg ett höns, af hvilket hon böljade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0236.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free