Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
220
berättelsen om
vaktafen gråta, tog afsked af honom och bar hans egodelar ned til)
farkosten, dit han följde honom.
Nu begaf sig Ibrahim till det ställe, som Djemileh betecknat for
honom, och väntade henne der; men när natten blef mörk, si! då nalkades
hon till honom, förklädd som en krigare, med ett rundt skägg och en
gördel omkring liiVet; i sin ena hand bar hon båge och pilar, i den andra
ett draget svärd, och hon sade till honom: är du sonen-af El-Khasib,
herren öfver Egypten? Svarade Ibrahim: jag är det. Sade hon till honom:
hvad är du för en ung bof, att du kommit att förföra en
konungadotter? Statt upp och besvara sultanens kallelse! — Vid dessa ord föll
jag i van magt, — berättar Ibrahim, — och båtsfolket var döden nSra, sà
räddes de. När hon såg, huru det förhöll sig med mig, tog hon genast
af sig skägget, kastade bort svärdet och lossade på gördeln; då såg jag,
att det var ftirstinnan Djemileh, och sade till henne: vid Allah, du har
krossat mitt hjerta! Men till båtsfolket sade jag: skynden att sätta af med
fortyget! De kastade seglet loss och påskyndade vår färd, så att blott få
dagar gingo till ända, innan vi uppnådde Baghdad. Och si! der låg ett
fartyg för ankar vid flodstranden, och när besättningen på detsamma blef
obs varese, ropade de till folket på min farkost och sade: välkomna!
välkomna! Vi lyckönska er till att hafva allt väl gjordt! Dermed rodde de
sitt fartyg fram emot vår båt; vi betraktade dem närmare, och si! det var
Abu-l-Kàsim Es-Sandalftni, som, så snart han såg oss, sade: sannerligen,
detta är föremålet för min längtan! Gån med Gud, ni andra-, jag skall
begifva mig å väg för att uträtta en sak. — Och han hade med sig ett
brinnande ljus. Till mig sade han: prisad vare Gud för din räddning!
Har du lyckats i ditt förehafvande? — Jag svarade: ja! Dermed förde
han ljuset intill oss, och när Djemileh såg honom, blef hennes utseende
förändradt och hennes ansigte bleknade; men Es-Sandalåni sade: begifVen
er härifrån med Gud! Jag skall resa till Basrah i sultanens ärender; men
gåfVan tillhör den, som håller sig framme. — Med dessa ord framtog han
en liten ask med sötsaker, hvilken han kastade i vår båt; men de voro
blandade med bendj. Då sade Ibrahim: o mina ögons ljus, ät af detta!
— Men hon grät och sade: o Ibrahim, vet du, hvem denne ärt — Jag
svarade (säger Ibrahim): ja, han är den och den. Men hon återtog:
han Ir en son af min farbroder och har fordom begärt mig till äkta af
min fader, ehuru jag vägrade till att mottaga honom; nu begifver han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
