Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ibrahim och djemileh.
221
sig till Basrah och skall sannolikt meddela min fader underrättelser om
oss. Men jag sade: o min herrskarinna, han skall icke hinna flram till
Basrah, inan vi anlända till Mosui. — Och de visste icke hvad som var
doldt fur dem i Guds hemliga beslut.
Jag åt (säger Ibrahim) något af sötsakerna, och det hade icke
hunnit komma ned i min måge, förrän jag föll sanslös ned. Når dagen
grydde, fick jag nysa; då gick bensen bort genom mina näsborrar, och
jag öppnade mina ögon, såg mig beröfvad mina ytterkläder och liggande
uti en ruinhög. Jag slog mig ’ för mitt anlete och sade vid mig sjelf:
sannerligen är icke detta en nedrig list, som Es-Sandalåni brukat emot
mig. Jag visste icke, hvart jag skulle taga vägen, och hade icke på
mig annat än ett par underbyxor; imellertid stod jag upp och gick framåt;
men si! Wali’n nalkades till mig, beledsagad af en skara män, försedda
med svärd och sköldar af läder. Då började jag frukta qch gömde mig
uti ruinerna efter ett bad, som jag blef varse. Der stapplade min fot
emot någonting; jag kände för mig med handen, och denna blef sölad
med blod. Blodet aftorkade jag på mina underkläder, utan att veta hvad
det var, och sträckte ännu en gång fram min hand mot det föremål, på
hvilket jag stapplat; nu vidrörde jag en död menniska, och hennes
hufvud fö(jde med inin hand. Jag kastade det ifrån mig och .sade: det
finnes ingen kraft eller magt annat än hos Gud, den Högste, den Störste!
Dermed drog jag mig undan i en undangömd vrå af badet; men si!
Wali’n stadnade vid byggnadens dörr och sade: trängen in hit ochsöken
der! Tio af hans tjenare trängde in med bloss i händerna; darrande kröp
jag undan bakom en vägg, hvarifrån jag kunde betrakta den döda,
hvilken syntes vara en jungfru, med ett anlete, skönt som månen; hennes
hufvud låg åt ena sidan, hennes kropp åt den andra, och hon var klädd
i dyrbar klädebonad. När jag såg henne, föll en våldsam darrning öfver
mig. Wali’n steg in och sade: söken öfver allt i badet! De kommo nu
in till det ställe, der jag stod, och en af dem blef mig varse samt kom
fram till mig, hållande i handen en knif af en half alns längd; når han
nalkades till mig, sade han: uppphöjd vare fullkomligheten hos Gud, som
skapat detta sköna ansigte! Unge’ man, hvarifrån är du kommen? Derpå
fattade han min hand och fbrtfor: unge man, hvarföre dödade du denna
mördade qvinna? Jag svarade: vid Allah, jag har icke dödat heone, icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
