- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VI. Bandet /
228

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

228

bkhattklskk om maakif.

det blef morgon, vek hon upp ärmen öfver sin ariu för att piska honom:
då sade lian: förunna mig något uppskof, så skall jag skaffa dig aiioan
kundfeh!

Han begaf sig nu till moskéen och förrättade sin bön samt gick
derifrån till boden, öppnade den och satte sig derinne. Han hade (fock
icke sutit iänge, förrän två rättstjenare anlände ifrån Kadi’n och sade
till honom: statt upp och besvara Kadi’ns kallelse; din hustru har klaga!
in tör honom på dig, ocli hon är till utseendet så och så. På
beskrifningen kände han igen henne och sade.- måtte Gud (hvars namu vare
upp-höjdt!) sända henne förtret! Med dessa ord stod han upp och följde med
dem till Kadi’11, der han såg sin hustru med armen ombunden och slöjan
fläckad med blod: hon stod der gråtande och aftorkade sina tårar. Sade
Kadi’n till honom: du inan, fruktar du icke Gud, hvars namu vare
upphöjdt! hvarföre har <lu piskat denna hustru och brutit hennes arm, slagit
ut hennes tand och farit illa med henne? — Han svarade: om jagpiskai
henne eller slagit ut hennes tand, så må du döma mig till hvilket »traf
du helst må välja. Sannerligen, förhållandet var det och det, och
grannarne kommo samt stiftade fred mellan inig och henne. — Och han
berättade för honom alltsammans ifrån början till slutet. Men den
ifrågavarande Kadi’11 var en god man, lian tog upp fjerdedelen af ett
gnidstycke och sade till honom: du man, iliottag detta och skaffa henne
derför något kunäleli med honing samt försona dig med henne! Han
svarade: gif det åt henne! Hon mottog guldet, och Kadi’n stiftade W
imellan dem och sade: du hustru, var din man lydig, och du inan, var
god emot henne! Så gingo de sin väg, försonade af KadPu. Hustraii
gick en väg, men hennes inan en annan; han begaf sig till sin bod och
satte sig der. Men siJ rättstjeimrne kommo till honom och sade: gifoss
hvad oss tillkommer! Svarade han: Kadi’n tog ingenting af mig, utan
gaf mig i stället Qerdedelen af ett guldstycke. Men de svarade: livad
kommer det oss vid, om Kadi’11 tagit någonting från dig eller gifvit dig
någonting? Om du icke gifver oss vårt arfvode, så skola vi taga det
ifrån dig med våld, — och de började släpa honom fram utefter bazaren.
Han visste ini ingen annan råd än att sä|ja sina verktyg och gaf dem
ett halft guldstycke, då de lemnade honom med fred. Nu stödde han
sin hand emot kinden och satt bedröfvad, för det han icke liade några
verktyg att arbeta med. Medan tian så satt, si! då närmade sig tvänne

■s

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/6/0246.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free