Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BBKÅTTKL8BH 011 MAAIOF.
239
också jag undfå, och jag skall gifva honom min dotter till Akta och
sammanslå min rikedom med hans. — Men veziren svarade: o tidens
konung, mig tyckes han icke vara annat Sn en bedragare, och bedragaren
länder den snikne till förderf. Men konungen återtog: o vezir, jag skal)
försöka honom och utforska, huruvida han Br en bedragare eller
sannfärdig, och huruvida han Br en rik man eller icke. Sade veziren:
hvarmed vill du försöka honom? Konungen svarade: jag har en dyrbar
ädelsten, och nu skall jag sända efter köpmannen och låta honom föras inför
inig; när han satt sig ned, skall jag behandla honom med heder och
lemna honom ädelstenen; förstår han sig på denna och på dess värde,
så är han en rik och redlig man; men förstår han icke ädelstenens värde,
så är detta ett bevis, att han är en bedragare, en bof, och jag skall låta
honom dö den skändligaste död.
Konungen sände ganska rigtigt till Maaruf och lät hemta honom.
När han trädde in, helsade han konungen, som besvarade hans helsning
och sade till honom: är du köpmannen Maaruf? Han svarade: jag är det.
Sade konungen vidare: köpmännen säga, att du Br dem skyldig
sextiotusen guldstycken. Är det sannt, hvad de berBtta? — Han svarade: ja!
— Konungen fortfor: hvarföre har du icke lemnat dem deras penningar?
— Han svarade: blott de vänta, tilldess mina varor komma, så skall jag
gifva dem dubbelt, mot hvad jag mottagit; önska de guld, så skola de
få; önska de silfver, s& skola de få äfven det, och önska de
handelsvaror, så skall jag gifva dem sådana; den, hvilken jag Br skyldig tusen,
skall jag gifva tvåtusen i stället för det, hvarmed han skylde*) mitt
ansigte för de fattiga, ty jag har egodelar i mängd. Derpå sade konungen
till honom: o köpman Maaruf, tag detta och se till hvad det ir samt
hvad det må vara vBrdt! Dermed lemnade han honom en fidelsten, stor
som en hasselnöt, hvilken konungen hade köpt för tusen guldstycken, och
som var den enda, han egde, hvarföre han höll honom i högt värde.
Maaruf tog stenen i sin hand, tryckte derpå med tummen och framflngret
samt krossade honom, ty ädelstenen var brBcklig och tålde icke vid en
sådan tryckning. Derföre sade konungen till honom: hvi har du krossat
min adla sten? Men han log och svarade: o tidens konung, detta Br icke
någon ädelsten. Den Br ett stycke annan sten, värd tusen guldstyckes.
*) D. ». r&ddade mig från den skymten, all behöfva rodna |Br min oßnniga, att
▼ara frikostig mot de fattiga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
