Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
240
BKMttrlskn OM MAAHUF.
Huru kan du derom saga, att det är en adelsten? Sannerligen, en sådan
adelsten ar värd sjuttio tusen guldstycken; men denna kallas endast lur
ett stycke vanlig sten; en adelsten, som icke Sr så stor som en
hasselnöt, har icke något vfirde i mina ögon, och jag frågar icke derefter. Huru
ar det, att du är en konung och kallar detta for en adelsten, då det kr
blott ett stycke annan sten, hvars värde är tusen guldstycken? Men du
är ursakad, tör det du är fattig och icke har i din ego skatter, soæ
hafva något värde. — Sade konungen till honom: o köpman, har ds
ädelstenar af det slag, som du omtalat? Svarade han: i mängd! Nu kon
snikenheten öfver konungen, och han sade: vill du gifva mig rigtiga
ädelstenar? Maaruf svarade: när mina varor komma, skall jag gifva dig
sådana i mängd; allt hvad du kan önska, eger jag i mängd, och jag skal
gifva dig det utan ersättning. Då blef konungen glad och sade till
köpmännen: gån eder väg och hafVen tålamod med honom, tilldess varomi
komma; då skolen j fa infinna er och undfå era penningar af mig! Och
de aflägsnade sig. — Så förhöll det sig med Maaruf och köpmännen.
Konungen vände sig återigen till veziren och sade till honom:
behandla köpmannen Maaruf med höfviskhet, inlåt dig i samtal med honos
och nämn för honom min dotter, på det han måtte taga henne till akta.
och vi förvärfva oss de rikedomar, som äro i hans ego. Men røire»
svarade: o tidens konung, sannerligen, den mannen har icke behagat nig.
och mig förefaller det, som skulle han vara en bedragare och lögnart
Afstå derföre ifrån dessa tankar, kanske förlorar du eljest din dotter fr
ingenting! — Men veziren hade förut anhållit hos konungen, att la»
måtte gifva honom sjelf jungfrun till äkta; men när detta meddelades
åt henne, ville hon det icke. — Derföre sade konungen nu till be*®1
du bedragare, du unnar mig icke någon lycka för det du förut tøW
min dotter till äkta, men hon icke ville hafva dig. Derföre lägger du di?
nu emot hennes äktenskap och önskar, att min dotter skall bli som tu
ödeliggande mark, på det du måtte fa henne. Men lyssna na till hvad
jag säger: du skall ingenting uträtta med dessa ord! Huru kan han »w
en bedragare, en lögnare, när han kände priset på ädelstenen, det
[W-mot hvilket jag köpte honom, och krossade den sönder för det den kl»
behagade honom? — Han har många ädelstenar, och när han för»1"
till min dotter, skall han se, att hon är skön, och hon skall fånga I»1*
förstånd, och han skall älska henne och gifva henne ädelstenar och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
