Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
BERÅTT ELSEN OM MAARUF.
strid mellan oss och Araberna. De hindrade oss flrån att fortsatta vit
färd, och tretio dagar gingo till ända under vår strid med dem; och detta
var anledningen, hvarföre vi ej kunde i rättan tid hinna upp dig. De
hafva tagit ifrån oss tvåhundrade kamelbördor tyger, som utgjorde en
del af varorna, och nedgjort femtio mamluker af oss. — När Maaraf
sporde dessa tidender, sade han: måtte Allah förgöra dem! Hvarföre
skulle de gifva sig i strid med Araberna för tvåhundrade kamelbördor
varors skull? Hvad betyda tvåhundrade kamelbördor? De hade icke behöll
fördröja sig för en sådan småsak; tvåhundrade kamelbördor äro icke vård»
mer än sjutusen guldstycken. Nu blir det af nöden, att jag begifver nig
till dem och skyndar på dem; fastän Araberna tagit detta, skall jag icke
hafva färre varor för det, och slikt kan på mig icke göra något intryck;
jag vill anse det, som skulle jag hafva gifvit dem så mycket i almosor.
— Med dessa ord lemnade han mig och sörjde icke öfver det, som ban
förlorat af sin egendom, och icke heller öfver sina mamlukers död; men
när han gick ned, såg jag ut igenom palatsets fönster, och blef varse de
tio mamlukema, som tillfört honom brefvet; de voro sköna som månen;
hvar och en af dem bar en drägt, värd tvåtusen guldstycken, och rain
fäder eger ingen mamluk, som liknar en enda af dem. Han följde nn
med mamlukema, som lemnade honom brefvet, för att hemta hit sina
varor. Men prisad vare Gud, som afhöll mig från att säga honom
någoa-ting af det, som du befallde mig att säga! Då skulle han hafva skrattat
åt både dig och mig; han skulle sannolikt hafva åsett mig med
tøka-stelsens öga och hafva hatat mig. Men felet ligger uteslutande bos din
vezir, som mot min gemål talar ord, hvilka icke äro lämpliga på bom»
— Då sade konungen: o min dotter, din mans rikedom är sannerlige»
stor, och han tänker icke derpå, och från den dag, då han kom till «irt
land, har han oupphörligt utdelat almosor åt de fattiga. Om det år Guds
vilja, skall han snart komma med varorna, och mycken lycka skull Wi
vår lott genom honom. — Så fortfor han att blidka henne, men uttalade
hotelser mot veziren, ty han hade låtit föra sig bakom ljuset af
hennes list
Köpmannen Maaruf satte sig, som vi redan berättat, till häst och red
fram utöfver det öde landet, bedröfvad och icke vetande, hvart han skalle
begifva sig; skilsmessans smärta aftvang honom djupa suckar, han grü
och veklagade samt upprepade några verser; men derefter utg|öt b»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
