Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN OM MAARUF.
249
strida tårar. Alto vågar syntes honom stängda, och han furedrog döden
framför lifvet. Han gick som skulle han varit berusad, ehuru hans rus
härledde sig från hans bekymmer, och han upphörde icke med sin vandring,
förrän han nalkades en by, utanför hvilken han varseblef en bonde, som
körde en plog med ett par oxar; nu hade hans qval blifvit stegradt
genom hungern, och han begaf sig fram till bonden och sade till honom:
frid vare dig! Bonden besvarade hans helsning och sade: helsad vare du,
o min herre! Är du en bland sultanens mamluker? — Han svarade: ja!
— Sade bonden: stadna här hos mig, så skall jag undfögna dig. —
Deraf såg Maaruf, att bonden var en frikostig man, men sade till honom:
o min broder, jag ser icke här hos dig någonting, som du kan gifva mig
ntt äta. Hvi bjuder du mig derföre till måltids? — Bonden svarade: o
inin herre, efter det, som godt är, flr det icke lång väg. Stig du af din
häst, ty si! byn ligger helt nära, och dit skall jag gå efter mat åt dig
och foder åt din häst. — Maaruf svarade: eftersom byn ligger helt nära,
skall jag hinna dit lika fort soin du och der köpa hvad mig behagar uti
bazaren samt spisa deraf. — Men bonden sade: o min herre, byn är
sannerligen helt liten, och der finnes ingen bazar, der drifves ingen
köpenskap. Jag besvär dig vid Allah att stadna här hos mig och
vederqvicka ditt hjerta; men jag skall begifva mig dit och skynda hit tillbaka
igen. — Nu steg Maaruf af sin häst, och bonden skitødes ifrån honom
samt begaf sig till byn för att hemta honom mat, medan Maaruf satte
sig ned och väntade på honom. Men vid sig sjelf sade han: sannerligen,
jag har tagit den fattiga mannen från hans arbete; jag skall derföre stå
upp och plQja i hans ställe, tilldess han kommer, samt dermed godtgöra
det, att jag hindrat honom i hans arbete.
Han fattade följaktligen uti plogen, dref på oxarna och plryde en
liten stund; men plogbillen fastnade emot någonting, så att oxarne
stadnade. Han dref på dem ytterligare; men de förmådde icke gå framåt;
derföre såg han närmare efter på plogen och fann, att denna fastnat uti
en ring af guld. Han röjde derföre undan jorden derifrån och fann nu,
att ringen satt fast midtuti en alabastersten, stor som en undre
qvarn-sten; denna lyckades han efter mycket besvär bryta upp ur dess läge.
Nu såg han derinunder ett underjordiskt rum med trappor; han gick
utföre trappan och såg ett rum, liknande ett bad, med fvra afsatser. Den
första afsatsen var uppfylld med guld från golfvet till taket; den andra var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
