Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
BEftiTTBUBN OM MAAKUP.
tyger, värda tvåtusen eller mera, och ytterligare gaf han almosor åt de
fattiga och behöfvande, medan konungen såg derpå, men icke förmådde
hindra honom derifrån. Så skänkte han och delade ut, tilldess han
utdelat de sjuhundrade mulåsnebördorna; då vände han sig till krigarne och
fördelade mellan dem ädelstenarna, smaragderna, hyacintherna, perloma.
korallerna och annat; men allting gaf han med fblla händer, utan att
räkna det Nu sade konungen till honom: o min son, dessa gåfvor Iro
tillräckliga, ty nu återstår det blott helt litet af dina varor. Men ban
svarade: jag har sådant i mängd. Och hans sannfärdighet blef nu
allmänt kunnig, och ingen kunde längre beskylla honom för att Ctr» ned
lögn och drafvel. Han frågade icke efter huru mycket han skänkte bort,
ty ringens genare förskaffade honom allt hvad han önskade. Nu infann
sig konungens skattmästare hos sin herre och sade till honom: o tidens
konung, sannerligen, din skattkammare är fylld, och der finnes ide ram
för det, som qvar är af packorna; hvar skola vi derföre lägga det
återstående af guldet och de ädla stenarna? Och konungen visade honom ett
ställe, der det skulle förvaras. När Maarufs gemål blef varse allt detta,
blef hennes glädje utomordentlig, och hon förundrade sig samt sade vid
sig sjelf: hvarifrån bar all denna rikedom fallit honom till? På samma
satt fröjdades köpmännen åt allt det, som han hade gifvit dem, och
uppsände böner för hans välgång. Köpmannen Ali förvånades likaledes ocb
sade vid sig sjelf: huru har han kunnat bedraga och ljuga så, att han
kommit i besittning af alla dessa skatter? Ty, om de härledde sig från
konungens dotter, skulle han icke hafva utdelat dem. åt de fattiga. Meo
rätt hade han, som sade:
IWr konungarnes konung sklnker någonting, si spörj icke om anledningen dertffl!
Gud gifver it hvem det Honom tickesj stadia derföre inam vördnadens grim’
— Konungen å sin sida förundrade sig högeligen öfver allt hvad ban
sett af Maarufs handlingar, öfver hans ädelmod och deu frikostighet,
hvarmed han utdelade sina rikedomar.
Sedan begaf sig Maaruf till sin gemål, som mötte honom leende,
skrattande och glad, kysste hans hand och sade: narrades du med mig,
eller ville du pröfva mig, då du sade: jag är en fattig man och har flytt
undan för min hustru? Prisad vare Gud, att ingenting för dig mebnligt
härledde sig ifrån mig! Du är min älskade, och det finnes för mig ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
