Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262
BERÄTTELSEN OM MAARUF.
honom och flög bort med honom; men konungen sade till honom:
du min Herras kreatur! hvari består mitt brott? Tjenaren svarade: det
vet jag icke; men min herre har befallt mig att göra detta, och jag
kan icke vara olydig mot den, som eger den talismanen innehållande
sig-netringen. Så fortfor han att flyga med honom, tilldess han kastade
honom ned på samma ställe, der Maaruf befann sig, hvarefter han vände
tillbaka och lemnade honom qvar der. Och konungen hörde Maaruf gråta,
begaf sig derföre till honom och lät honom veta, huru det gått med
honom sjelf; der suto de nu gråtande och veklagande öfver det, sotn
vederfarits dem, och kunde ingenting finna hvarken att äta eller dricka.
När veziren sålunda låtit ringens tjenare bortföra både konungen och
Maaruf, stod han upp, lemnade trädgården, sände bud till rikets män och
höll divan samt lät dem veta hvad han hade gjort med Maaruf och
konungen. Han berättade dem derjemte förhållandet med signetringen och
sade till dem: om ni ej antagen mig till sultan öfver er, så skall jag
befalla denna signetrings tjenare att fora er alla bort och kasta eder ned i
den ödeliggande delen af jorden, der ni skolen omkomma af hunger och
törst. Då svarade de: gör oss ingenting ondt, ty vi bifalla dertill, att da
skall vara sultan öfver oss, och dina befallningar skola vi ey" vara olydiga.
Så nödsakades de att mot sin egen önskan taga honom till sultan öfver
sig; och nu delade han ut hedersklädningar ibland dem och böljade
fordra allt möjligt af Abu-s-Sa’adåt, hvilken i ögonblicket förskaffade
honom det. Han satte sig på thronen, och trupperna efterkommo hans
befallningar, och han sände till konungens dotter samt lät säga henne:
gör dig redo, ty jag kommer att taga dig till min gemål i denna natt
och längtar efter att få vara tillsammans med dig! Hon började gråta och
sörja öfver sin gemåls och sin faders öde, lät sända bud till honom och
säga honom: lemna mig i ro, tilldess min enketid är förbi; sedan må da
ingå äktenskap med mig och taga mig till din lagliga gemål. — Men ban
sände återigen till henne och lät säga: jag vet icke af någon enketid
eller något utdragande på tiden; icke behöfver jag heller något äktenskap
eller bekymrar jag mig om skilnaden mellan lagligt och olagligt Jag
måste ofelbart hafva dig till hustru i denna natt. — Sände hon tillbaka
de orden: du är välkommen! Det är ingenting att invända deremot —
Men detta var blott en list af henne. När detta svar blef honom bragt,
var han glad, och hans bröst vidgades, ty han var betagen af kärlek till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
