Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEBÄTTEL8BN OM MAARUF.
267
kunde icke finna dig; och Kadi’s läto anställa efterforskningar efter dig;
inen iugen kunde uppgifva hvar du var. Sedan två dagar hade gått till
ända, blef jag gripen af ånger och visste, att felet var mitt; men ångern
gagnade mig till ingenting. Under en lång tid sörjde jag öfver
skilsmessan ifrån dig, och mina tillgångar blefvo förminskade, så att jag måste
tigga, fur att kunna förskaffa mig min föda. Jag tiggde af alla de
af-undade rika och af alla de afskydda fattiga; och från den tid du
öfvergaf mig har jag förtjenat mitt bröd genom tiggande. Jag kom i den
olyckligaste belägenhet och satt hvarje natt i tårar öfver skilsmessan från dig
och öfver allt det, som jag lidit sedan din bortresa af skam, förakt, skymf
och nesa. — Hon fortfor att berätta honom allt det, som hade händt
henne, och han åhörde henne med största förvåning. Slutligen sade hon:
i går vandrade jag hela dagen omkring och tiggde; men ingen gaf mig
någonting. Hvarje gång jag vände mig till någon och begärde en beta
bröd, blef jag afsnäst; men ingenting fick jag. När det blef natt,
tillbragte jag denna utan att hafva förtärt någonting; mina lidanden blefvo
mig alltför svåra, och jag satt der gråtande. Och si! då visade sig för
mig en varelse, som frågade: o qvinna, hvi gråter du? Jag svarade: jag
hade en man, som gaf mig allt och förskaffade mig hvad jag önskade;
men honom har jag förlorat, och jag vet icke hvart han tagit vägen; men
allt sedan hans försvinnande har jag haft nöd och elände. Sporde han:
hvad hette din man? Jag svarade: han hette Maaruf. Han fortfor:
honom känner jag. Vet, att din inan för närvarande är sultan i en stad,
och om du önskar, att jag skall föra dig till honom, så skall jag göra
det. — Då sade jag: jag anförtror mig åt ditt ädelmod, och beder dig att
föra mig till honom. Dermed fattade han uti mig, och flög med mig
mellan himmel och jord, samt förde mig till detta palats, der han sade: träd
in i detta gemak! Der skall du finna din man sofvande. — Jag trädde
in, och såg dig omgifven af denna prakt. Nu vill jag icke, att du skall
förskjuta mig. Jag är din hustru, och prisad vare Gud, som förenat mig
med dig. — Då sade han till henne: var det jag, som öfvergaf dig, eller
du, som öfvergaf mig? Du klagade öfver mig hos den ena kadi’n efter
den andra och slutade med att anklaga mig inför den öfversta domstolen,
så att Abu Tabak kom ned till mig ifrån slottet. Derföre nödgades jag
fly emot min egen vilja. — Han fortfor att berätta henne allt, som
vederfarits honom, tilldess han blef förmäld med konungens dotter och sjelf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
