Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERÄTTELSEN OM MAARDF.
269
Vakta dig att förlara hjertan genom orättvis behandling, ty »vårt »r del att skaffa
dem tillbaka, sedan de flytt I
Ett hjerta, från hvilket karleken flytt, Sr som ett glas, hvilket, när det blifvit
sönderslaget, icke kan göras helt igen.
Maaruf upptog henne icke uti sitt palats för någon hos henne
befintlig prisvSrd egenskap, utan han behandlade henne med detta Sdelmod
endast af önskan att vinna Guds bifall (Hans namn vare prisadt!). Men
när hon såg, att han drog sig ifrån henne och sysselsatte sig med andra,
hatade hon honom och blef besatt med svartsjuka; och Iblis ingafhenne,
att hon skulle taga signetringen ifrån honom, döda honom och göra sig
till drottning i hans ställe. Med detta beslut stod hon upp en natt och
gick ifrån sitt gemak till det, der hennes gemål, konung Maaruf, befann
sig. Det var hans vana, att, när han sof, taga af sig signetringen och
gömma den; detta visste hon, och derföre begaf hon sig till honom
under natten, då han låg i sin 4jupa sömn, med afsigt att støäla hans ring,
utan att han skulle kunna upptäcka hvem det var, som tagit den. Men
konungens son låg just vid denna tid vaken i ett enskildt gemak, hvars
dörr stod öppen) han såg, huruledes hon försigtigt gick ifrån sitt gemak
till konungens, och sade vid sig syelf: hvarföre har den hexan lemnat sitt
sofrum i mörka natten, och hvarföre ser jag henne smyga sig till min
faders gemak? Der måste ligga någonting under. — Dermed följde han
efter henne i spåren, utan att hon såg honom. Han hade ett kort, med
ädelstenar belagdt svärd, utan hvilket han aldrig begaf sig till sin faders
rådkammare, alldenstund han satte högt värde derpå; men när hans fader
såg honom med det lilla svärdet, brukade han le och säga: i Guds namn!
Ditt svärd är sannerligen förträffligt, min son! Men du har icke nyttjat
det i drabbning och icke huggit af något hufvud dermed. Dertill brukade
han svara: det skall icke fela, att jag dermed skall afhugga ett hufvud,
som förtjenar det. Och hans fader brukade le åt dessa ord. — När han
nu smög sig bakom sin faders hustru, drog han svärdet ur dess slida
och följde henne, tilldess hon inträdt i hans faders gemak, der han ställde
sig att lura på henne vid dörren; under det han fortfarande höll ett
uppmärksamt öga på henne, såg han, att hon letade efter någonting, och hörde
henne säga: hvar har han gömt ringen? Deraf förstod han, att hon sökte
efter ringen, och stadnade derföre qvar, uppmärksamt betraktande henne,
tilldess hon funnit ringen, då hon sade: här är han! Med dessa ord tog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
