Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21
döda deremot först efter förloppet af tvänne månader, och ytterligare andra verka
ännu långsammare. De sistnämda skola vi begagna. Konungen skall bli sjuk ocb
småningom gä sin bestämmelse tid möte*, utan att någon kan misstänka oss att vara
skuld till hans död. Sedan uppstiger du på thronen; bela landet erkJlnner dig för
sin herre, hären och folkel lyder dig.»
Om ock Sindjbads son velat tala, skulle dock förskräckelse och förvåning hafva
förlamat hans tunga, så mycket mer som styfmodern i samma ton fortfor: »om du
icke vet, huruledes din faders gemål skall kunna bli din maka, så skall jag lära dig
det. Eller din fars düd skall du hemsünda mig till mitt fädernesland; men lit mig
i hemlighet åtfüljas af en höfvidsman med några krigare. Dessa skola öfverfalla mig,
som vore de röfvare, och bortföra mig. Derefter utsprider man en berättelse, att jag
blifvit dödad under min hemresa; men efter få dagar köper du mig aT
höfvidsmannen, såsom man köper en slafvinna. På detta sitt kan du bli min make, och vi
skola lefva i den lyckligaste förening.»
Efter dessa ord omfamnade hon honom och slöt honom till sitt hjerta; men
Nurdjeban, hvars vrede åter uppflammade vid styfmodern! nya skamlöshet, slet sig
ur hennes famn och slog med sin knutna hand henne i ansigtet sä hårdt, alt bennet
lappar började blöda.
Nu trädde i sulla nln näns bröst vreden och hatet I ömhetens ställe. Under
bo-leber om hämd befallde hon Nurdjeban gå ifrån sina ögon och beslöt i sitt hjerta
all förderfva honom. Hon slel sina kläder sönder, färgade bela sitt ansigte med del
ur hennes mun strömmande blodet och upphäfde ljudeliga klagorop. Dessa djtkallade
snart hennes gemål, som med fasa sig sin drottning sittande på divancn med upplöst
bär ocb blödande ansigte. »Hvilken har djerfls au misshandla dig så? — utropade
han, — säg mig hans namn! Hedan långt för delta borde din smälek vara
hamnad.»
Den listiga sulianlnnan grät ännu häftigare vid dessa sin gemåls ord och började
sedan för bonom uppduka en lång berättelse, hvari hon beskyllde Nurdjeban for alt
hafva velat förmå henne till samtna skändliga gerningar, hvartill hon försökt öfvertala
bonom. »När han märkte, att hin Ingenting kunde uträtta med mig, — så slutade
hon sin lögnaktiga berättelse, — lyfte han i raseri sin hand emot mig oeh
behandlade mig som du ser. Jag satte mig till motvärn; men då slet han mina kläder
sönder, slog mig och skulle tvifvelsutan hafva tagit mill lif, för alt rättfärdiga sig
sjelf och påbörda mig det brott, för hvilket Jag anklagar honom, så framt han
icke fruktat, au mina slafvinnor, hvilka Jag aflägsnat, skulle komma tillbaka och öf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
