Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
sheiken, så framt de ville undslippa sin konungs vrede. De besinnade sig och vände
om samt grepo och fängslade den i sheikens skepnad förvandlade slafvinnan, hvilken
af trollmannen blifvit beröfvad förmågan att tala. Hon fördes inför konungen, gom
lät afhugga hennes hufvud; men i samma ögonblick detta ski|jdes från kroppen, gaf
sheiken denna hans verkliga skepnad tillbaka, antog likaledes sin egen och talade:
»o konung, du har velat göra sultanen af Egypten till viljes och störta mig i
förderfvet; vet nu, att man aldrig bör visa sig villig att orättvist förfölja menniskor, och
tacka Gud, att jag inskränkt min hämd till att straffa den eländiga qvinna, som
förrådt mig!» — Med dessa ord försvann sheiken och lemnade konungen af Damask,
tillika med alla dem, som bevittnat det skedda, stående i djupaste förvåning.
»Detta, o herre, — fortfor konungens af Persien första vezir, — är berättelsen
om sheik Schahabeddin, och deraf bör du finna, att en raap aldrig kan tillräckligt
taga sig till vara för qvinnors list. Tillåt oss att förhöra din son Nurdjeban, förrän
du tager bans lif; må bända skola vi finna bans oskuld.» — »Det vare så! —
svarade konungen. — Jag skall tills i morgon uppskjuta med att straffa min son.»
Medan veziren gjorde ett besök hos Nurdjehàn i dennes fängelse, red konnngen
ut på jagt, och efter återkomsten från denna spisade han gemensamt med
snitaain-nan Khansade. Efter slutad måltid yttrade Kfcansade: jag fruktar, o herre, att du
kommer att ångra, det du uppskjutit med Nurdjehåns död. Menniskan, säger Korån,
har tvänne fiender, som bon älskar, sina barn oeh sin egendom. Sannerligen, din
son är din fiende, eljest skulle han icke kunnat ens tänka på det förbannelsevärda
brott, som han försökt att begå. Skynda derföre att straffa honom! Gör det,
emedan det är din pligt, och lyssna ej till hvad andrasäga! Ingen menniska kan göra alla
till lags, såsom du skall finna af följande berättelse:
Om tràdg&r«hmåa<ftren, han» son oeh åsnan.
En gammal trädgårdsmästare dref en dag sin åsna till staden; sjelf gick han
bredvid; men hans son red på djuret. Han mötte mycket folk, och alla ropade:
hvilken gammal tok! Der låter ban unga pojken rida; men sjelf går den gamle
-mannen bredvid, ehuru han bättre kunde behöfva hvila sig!
Den gamle mannen besinnade hvad han hört, lät gossen stiga ned och satte sig
sjelf upp på djuret.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
