Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
19
En stund efteråt mötte tian andra gående. »Gubben bar visst förlorat
förståndet, — sade de; — der rider han ensam på åsnan och låter barnet springa bredvid.»
Nu tog den gamle sin son bakom sig på åsnan.
»Hvad det ser illa ut, — ropade andra förbigående, — att barnet på detta sätt
sitter bakom gubben!»
Knappt hade de bägge ridande bytt om plats, förrän åter andra mötande ropade:
»hvad den gubben måtte vara skamlös, som låter gossen pä detta sätt sitta framför sig!»
Huru den gamle mannen bar sig åt, kunde ban sålunda aldrig sätta sig på åsnan så,
att han gjorde alla till lags.
Du ser af detta, o herre, — fortfor Khansade, — huru dåraktigt det är alt rätta
sig efter andras omdöme och lyssna till alla råd. Verkställ derföre ditt beslut och
skynda att straffa din otacksamma son!
Följande morgon satte sig konungen af Persien på sin thron, lät kalla
skarprättaren och befallde honom att döda Nurdjehän.
Då framträdde den andra veziren och uppmanade konungen att icke lyssna till
sin gemåls anklagelser. Han varnade honom för qvinnornas list och berättade, för
att dermed bekräfta sina ord, lör honom händelsen med Mannen och Papgojan *).
_ Af denna berättelse, — fortfor veziren, när han slutat densamma, — kan du
återigen finna qvinnornas slughet. Låt icke döda din son, förrän hans lärare, Abu
Ma-sthar, åter blir synlig; säkerligen ligger det i allt detta någonting underbart, och
hvilket brott skulle icke du begå, om du fläckade dina händer med oskyldigt blod!
Konungen uppsköt åter med sonens bestraffning; men på aftonen
sammanträffade han med sin gemål, som på nytt uppmanade honom att icke uppskjuta längre
och dervid berättade för honom följande:
■ejråttoiwn om Sulim MahAnM tteh han* Vetlr.
En dag kom en dervisch till Kbas Ayas, sultan Mahmud» första vezir, och
begärde af honom en årlig underhåüssumma. Han fick löfté derom mot det villkor,
att han skulle lofva saltanen att noderrha veziren i fogtaroas språk. Dervischen gick
in derpå, och sultanen beviljade honom tio guldstycken dagligen.
•) Del. I, Sid. 33.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
