- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
35

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Brölloppet firades med prakt och ståt, och nitr de nygifta blifvit ensamma, steg
konungasonens afsky till det yttersta. Bruden lugnade honom likval snart med den
förklaring, att hon för honom kände samma vedervilja, som han sannolikt måste
känna för henne, och att hon tagit honom till gemål blott för att uppfylla sin faders
vilja, likasom ban tagit henne blott för att undgå döden. Hon lofvade vidare, att,
om ban ville afstå från en makes rättigheter, skulle hon grundlägga hans lycka. —
Jag afsäger mig gerna dessa rättigheter, — svarade konungasonen, — eftersom du
af mig begär denna uppoffring; men säg mig, huruledes du skall kunna göra mig
lycklig? — Tet, — yttrade hon, — att jag älskar en ande, som älskar mig lika högt
tillbaka! Så snart han får spörja, att min fader gift bort mig, skall han icke
försumma att bortföra mig. Jag vill bedja honom att återföra dig till ditt
fädernesland, och af tacksamhet för den aktning, som du bevisat mig, skall ban säkerligen
göra allt hvad du begär. — Med detta var konungasonen nöjd; de lade sig ned på
hvar sin soffa och insomnade.

Medan de bägge sofvo, infann sig den ande, som älskade konungadottern, tog
bide henne ocb prinsen af Karisme i sina armar samt förde bort dem bägge genom
luften. På en ö, icke långt från det hufvudlösa folkets, lade han konungasonen ned
på en gräsbänk; men sin älskade förde han till ett underjordiskt gemak, hvilket han
byggt för hennes räkning. Vid sitt uppvaknande såg konungasonen med förvåning,
att han befann sig i ett obekant land. Han förstod, att anden, konungadotterns
älskare, fört honom dit i sömnen; men ban fruktade att här råka ut för ett folk, må
hända lika grymt som Samsarerna. Under det han hängaf sig åt sina bekymmer,
varseblef han vid hafsstranden en gammal man, som tycktes förrätta tvagningen.
Han gick fram till den gamle, erhöll af honom den upplysningen, att han vore en
Musulman, meddelade honom hvem ban sjelf var, och fick nu veta, att den gamle
var samma stjerntydare, som för konungasonens fader förutsagt de olyckor, som skulle
hemsöka hans son. Stjerntydaren berättade vidare, att den gamle konungen af
Karisme dött af sorg, fa dagar erter det sonen blifvit bortförd af sjörörrame, och att
folket på thronen uppsatt en annan herrskare. Denne hade sammankallat
stjerntydarne och tillfrågat dem om hvad som skulle hända under hans regering; då de
förkunnade honom sådant, som icke var honom behagligt, hade han beslutit att döda dem;
men genom sin konst hade de förutsett hans afsigt, flytt undan och nedsatt sig på andra
ställen. — Jag, — fortfor gubben, — bar sjelf genomvandrat flera länder och
ändtligen satt mig ned på denna ö, som beherrskas af en drottning, så ädel och god, att
icke något folk finnes mer lyckligt, än hennes undersåter. -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0051.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free