Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
Medan stjerntydare!! så talade, fällde konungasonen bittra tårar (Ifver gin faders
död; men den gamle tröstade honom med gladare underrättelser efter de sorgliga.
Han ihogkom allt, hvad han och hans medbröder förutspått om den unga prinsen,
och sade honom, att stjernorna lofvade honom lycka eRer hans tretionde år; han
vore nu tretioett Ir gammal, och all olycka för honom borde nu vara förbi. — Följ
mig nu till storveziren, — fortfor ban; — denne är en dygdig man. som skall
föreställa dig för drottningen, hvilken säkerligen mottager dig väl, om du
förtjenar del.
De begåfvo sig till storveziren, som knappt hade hört konungasonens namn, förrån
han visade alla tecken till den högsta förvåning och genast förde prinsen till drottningen.
Till sin egen stora förvåning kiinde han i denna igen Dilaram, som mottog honom med
öppnade armar. Utom sig af glädje öfver det lyckliga återseendet, berättade Dilaram,
huruledes hon blifvit uppsatt på denna thron, hvilken hon var beredd att öfvergifva
redan följande dag, så framt hennes folk icke tilläte henne att dela den med honom.
Sedan sjöröfvaren landsatt konungasonen på ön, hade han åter styrt utåt öppna
hafvet, men der blifvit öfverfallen af en fruktansvärd storm, som kastade skeppet mot
klipporna på den ö, der de älskande nu befunno sig. Några af besättningen
drunknade, tillika med röfvarhöfdingen sjelf; andra simmade lyckligt till stranden. Dilaram
slöt sina söner i sin famn och afvaktade döden, men räddades lyckligt af några bland
öboerna, som i båtar skyndade till stället. Genom deras omsorger återkallades hon
och hennes barn till lifvet samt fördes derifrån inför öns konung, som hört omtalas,
att en underbart skön qvinna blifvit räddad ur vågorna. Konungen, en nittioårig
gubbe, var allmänt älskad af sina undersåter; bon meddelade’ honom alla sina
händelser, och han lofvade att draga försorg för både henne och hennes söner. — Min
dotter, — så talade han till henne, — vi måste med mod bära våra olyckor; de äro
pröfningar, hvilka himmelen pålägger dygden. När vi med tålamod utstått lidandet,
skänker himmelens godhet nästan alltid glädje derefter. — Efter fem års förlopp tog
den gamle konungen Dilaram till sin gemål, på det bon derigenom skulle efter hans
död kunna uppstiga på thronen, och efter den gamles död blef hon ensam regerande.
— Just som drottningen slutade sin berättelse, hemkommo hennes söner, som varit
på jagt, och fördes af henne i sin faders armar. Storveziren meddelade redan följande
dag det församlade folket prinsens af Karisme händelser; han utkorades enhälligt liH
konung och lefde många år i glädje och sällhet med sin älskade gemål.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
