Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
hade fattat litt heslut alt följa henne, och när, efter aftal, I början ingen Uppehöll
dem, styrktes de i sin förtröstan till dervischens helighet och trodde, att Grekerna för
helgonets böns skull blifvit slagna med blindhet. Men snart störtade de otrogna öfver
veziren och konungen, grepo dem och lade dem 1 kedjor. — Bäfven J ytterligaré
någon med er? — ropade Grekerna, — och när Du el-Mekån pekade på derviscben,
fortforo de: vi sè ingen! och dervischen försvann lör deras ögon, så att veziren och
konungen trodde, att någon synd eller någon förseelse mot dervischen störtat dem i
denna olycka.
Sharr-kån, som lyckligtvis slädnät qvar, redde sig följande morgon till strid mot
Grekerna, hvilka, då ban nalkades till dem, ropade åt honom, att sultanen och
veziren vore fångna, så att det vore bäst för honom att likaledes gifva sig. Sharr-kän
börde med bestörtning sin brors öde och trodde, alt han icke visat dervischen
tillbörlig aktning, men angrep icke desto mindre Grekerna och nedhögg många ibland
dem. Under denna dag förloradë han fem och treliö man samt beslöt att följande
dag med de återstående blott försvara ingången till grottan i den förhoppning, att
dervischen lyckats framkomma till hären och skafTa hjelp. Grottan försvarades
lyckligt den dagen; men följande natten staplade Grekerna stora stockar tillhopa utanför
grottan, satte éld på dem ocb togo Sbarr-kän till fånga samt Ijettrade honom. Men
när Grekerna under nalten lågo i sitt rus, sprängde Sharr-kån i förtviflan sina
fjettrar, befriade likaledes sin broder, veziren och sina tjugofem ännu lefvande kämpar
samt lyckades komma undan, utan att Grekerna vaknade. När de lyckligt kommit
Igenom, uppmanade Sharr-kån de sina att alla på en gång upphäfva ropet: Gud är
stor! Här kommer Musulmänhens bär, 1 Guds fiender! Ban hoppades nämligen,
att de sömndruckna Grekerna skulle bli förfärade deröfver och börja hugga in på
hvarandra. Du el-Mekån afrådde brodern härifrån; men Sharr-kän stod icke desto
mindre ftast vid sin föresats och öfvertalade likaledes de andra att upphäfva härropet.
I början råkade Grekerna visserligen 1 förskräckelse och oreda saml vände sina svärd
emot hvarandra; men när de icke sågo till fångarne, förstodo de, att dessa bedragit
dem, fattade mod, sutto upp på sina hästar och hade snart omringat Musulmännen.
Då sflde Du el-Mekån till sin bröder: — du ser, huru det gått; nu står oss
ingenting åter annat än att omkomma i den heliga striden.
Medan sålunda Shärr-kftn och Du èl-Mekån voro i största nöd samt fast beslutna
att dö för Guds sak, skakades plötsligèn luften af ropet: Allah åkbar| (Gud är stor!),
ocb tjogotusen ryttare anställde i nattens mörker ett fruktansvärdt blodbad bland
Grekerna. Först på morgonen igenkände Sharr-liàn sin egen här med Bahräm och
Bustum i spetsen. De bade, som vi berättat, tågat mot Konstantinopel och funnit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
