Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
des du ifrån Adams son? Han svarade: jag skiljdes ifrån honom vid middagstiden,
och han följer mig i spåren.
Medan det unga lejonet på detta sått samtalade med hästen, si I då höjde sig ett
moln, hvilket snart skingrade sig, och midt uti detsamma syntes en springande kamel,
som uppgaf ett skrämsel uttryckande iäte och slog marken med sina fötter. Så
fortfor ban, ända tilldess han kom fram till oss; när det unga lejonet blef honom varse
i all hans storlek och kraft, trodde det honom vara Adams son samt ämnade rusa på
honom; men jag sade: o son af sultanen, detta är icke Adams son, utan det är en
kamel, hvilken tyckes fly undan för sonen af Adam. Och under det jag sålunda
talade vid lejonet, o min syster, kom kamelen inför det .unga lejonet och helsade det;
lejonet besvarade helsningen och sade till honom: hvad är anledningen, alt du
kommer till detta ställe? Han svarade: jag har flytt hit undan Adams son. — Du, —
sade det unga lejonet, — som är så stor, så hög och bred, huru kan du frukta för
Adams son, hvilken du skulle döda blott genom en spark af din fot? — O, son af
sultanen, — svarade kamelen, — vet, att Adams son känner konstgrepp, dem ingen
kan stå emot, och ingenting öfvervinner honom utom döden; han lägger uti min näsa
en ten, som kallas en nosring, och vid mitt hufvud binder han ett rep samt lemnar
mig derefter till det minsta bland sina barn, och det lilla barnet leder mig vid
nos-ringen bela min storlek till trots. Derjemte belastar man mig med de tyngsta bördor
och låter mig förrätta de längsta resor. Man begagnar mig till tungt arbete både
dagar och nätter, och när jag blifvit gammal och kraftlös, tål min herre mig icke Jängre,
utan säljer mig till slagtaren, som slagtar mig och sä|jer min hud åt garfvaren samt
mitt kött åt kockarne. Spörj derföre icke hvad jag lider af Adams son! — Då sade
det unga lejonet till honom: vid hvilken tid skiljdes du ifrån Adams son? Han
svarade: jag skiljdes ifrån honom vid solnedgången, och jag föreställer mig, att, då ban
kommit till mitt rum efter min bortgång och icke finner mig der, han nu är på väg
att söka mig; tillåt mig derföre, o son af sultanen, att fly till öknarna och
ödemarken! Men det unga lejonet sade: vänta litet, o kamel, så skall du få se, huru jag
skall sönderslita honom och gifva dig hans kött att äta, krossa hans ben samt dricka
hans blod. — O son af sultanen, — svarade kamelen, — jag anar ondt för dig af
Adams son, ty han är ond och listig. Och han upprepade följande ord af skalden:
När den stränge faller in i ett folks land, finnes det för dess invånare ingen råd
annat än att fly derifrån.
Men under det kamelen sålunda samtalade med det unga lejonet, si! då böjde
sig ett stoftmoln, och efter en stund framkom derutur en liten och mag«r gammal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
