Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8(5
hvad det unga lejonet sade, svarade han: o herre öfver de vilda djuren, jag kan
ingenting förfärdiga åt dig, förrän jag åt lodjuret förfärdigat hvad det önskar; men
sedan skall jag komma och tjena dig samt bygga dig ett hus, hvari du skall finna
skygd undan dina fiender. Det unga lejonet förtfor icke desto mindre: vid Allah, jag
släpper dig icke från dctla rum, förrän du gjort mig ett hus af dessa bräder.
Dermed lade det sig ned och tog ett språng mot timmermannen, för att leka med denne,
slog till honom med sin ram och ryckte ned korgen från hans skuldror.
Timmermannen afsvimmade, och det unga lejonet log åt honom, sägande: ve dig, o
timmerman! Sannerligen, du är svag och ulan krafter; derföre är du ursakad för det du
rädes för Adams son. — Men när timmermannen blifvit fälld till jorden, blef han
ytterligen vred, ehuru han dolde detta för det unga lejonet af fruktan för detsamma;
han satte sig derföre upp, log och sade till lejonet: godt! Jag skall åt dig förfärdiga
ett hus. Dermed tog han de bräden, som han hade med sig, och spikade ihop huset,
sedan han afmätt det efter det unga lejonets storlek, men lemnade husets dörr
öppen, — och var det gjordt i skapnad af en kista. På denna gjorde ban en stor
öppning med ett dertill hörande lock, genomborradt af talrika hål, framtog derefter
några nya spikar och sade till lejonet: gack in i detta hus genom denna öppning, så
skall jag lägga ett tak öfver dig! Åt dessa ord fröjdades det unga lejonet och
närmade sig till öppningen, men såg, att denna var smal. Då sade timmermannen: gack
dit in och huka dig ned på dina fyra fötter! Lejonet gjorde så och kröp in uti
kistan; men dess svans stadnade utanföre. Det ville derföre draga sig tillbaka och gå ut
igen; men timmermannen sade: vänta, så skall jag se till att få rum för din svans
också! Det unga lejonet efterkom hans uppmaning, och timmermannen vek in
lejonets svans och stoppade in den uti kistan, hvarefter han hasteligen lade locket uppå
och naglade det fast. Då ropade det unga lejonet och sade: o timmerman, hvad Sr
detta för ett trångt hus, som du gjort åt mig? Släpp mig ut derutur? — Men
timmermannen svarade: vare detta fjerran ifrån dig! Ånger öfver det, som skett,
gagnar nu till ingenting, ty ifrån detta rum skall du icke bli befriad. — Derpå skrattade
timmermannen och sade till det unga lejonet: du har nu blifvit langad i buren och
är som det svagaste bland alla djur på marken. — O min broder, — sade det unga
lejonet, — hvad betyda dessa ord, som du yttrar till mig? — Vet, du öknens hund,
— svarade timmermannen, — att du fallit j den snara, för hvilken du räddes; ödet
har blifvit dig öfvermägtigt, ocb försigtighet skall icke hjelpa dig till någonting. —
När det unga lejonet hörde dessa ord, o min syster, förstod det, att timmermannen
ffar en ibland Adams söner, för hvilka dess fader varnat det, när han var vaken,
Jikasom den osynliga rösten under dess sömn; och jag blef likaledes öfvertygad derom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
