Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
turtiom in, att lian borde göra ett slut på sitt eßndigalif, ty »ti ban Icke skulle återfinna
sitt palati hvafken på fyrtio dagar eller fyrtio lr, d« ihsåg batl tydligt. Som god
Musulmän ville hirn dock först förrätta Sin bCn ocb shsu t vägningar; ban närmade
sig derföre till Boden, hvari strand var brant sluttande, och höll på alt falla i
vattnet, men grep sig fast i ètt klippstycke. San bar ännu på sitt finger den Ting,
som trollkarlen stuckit derpå, när ban gick bed i grottan för att hemta den
Underbara lampan; denna ring gned ban tämligen hårdt emot fcHppab, och i ögonblicket
stod ringens ande inför honom, sägande:
— Hvad vill du? Jag är beredd att lyda dig som din slaf och allas deras slaf,
hvilka bära ringen på fingret, så väl jag som ringens öfriga slafvar.
Angenämt öfverraskad svarade Aladdin genast: ande, säg mig hvar mitt
palats är, eller laga så, att det ofördröjligen kommer på sitt ställe igen! — Detta
förmår Jag icke, — svarade abden: — jag är blott ringens slaf; vänd dig med denna
begäran till lampans slaf! — Om så är, — fortfor Aladdin — så för mig genast till
det stille, der mitt palats befinner sig, hvar det än må vara, och lemna mig
nedanför prinsessan Badrulbudurs fönster!
I samma ögonblick förflyttade Snden honom till Afrika, till en stor Slätt, der
lians palats stod Icke långt ifr&n en stor stad; han satte honom ned utanför
konungadotterns fönster och lemnade bonom ensam. Oaktadt mörkret, kände ATaddlb
genast igen sitt palats; men som det var långt lidet på natten och allt i palatset var
tyst, beslöt han att ingenting vidare företaga före morgondagen. Utmattad insomnade
ban, väcktes i gryningen af foglarnas sång och fann sig med outsägHg glädje så nära
till sin älskade gemål. Hån vandrade en stund utanför benties fönster och blef
derifrån bemärkt af en bland sin gemåls tjenarinnor, som för sin fru genast förkunnade
hvad hon sett. Prinsessan, som icke kunde tro på denna underrättelse, skyndade
till fönstret och öppnade gallret. Vid bullret deraf såg Aladdfn upp och igenkände
sin getnål. Brådskande hviskàde hon, att hon låtit öppna den hemliga dörren.
Aladdin skyndade dit, flög uppför trapporna och låg snart i konungadotterns armar.
När återseendets glädje tagit ut sin rätt, böljade Aladdin genast fråga efter
lampan, och hans gemål berättade, huru hon bytt bort henne, och hurtiledes hon
redan natten derefter blifvit med palatset förflyttad till det främmande land, der hon
nu befann sig, och soto, enligt hvad den bof, som na hade henne i sina händer,
sjt» berättat, hette Arrfka. Mera behöfde Aladdin icke höta, lör att veta, hvem
denna bof vore, och konungadottern berättade ’honom nil, att trollkarlen alltjemt bure
lampan förvarad vid sin barm; henne, konungadottern, både han Icke behandlat flh,
men ständigt pfiyrkat, att hon ’skulle bryta sin tro mot Aladdin, tvärs hufvud sulla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
