Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
173
Saad tog upp ett stycke bly, 90m låg på marken, visade det för Saadl och
sade: du bar sett, buru ]ag tagit upp denna blybit från marken; den vill jag skänka
Hasan; du skall få se, hvad den kan inbringa honom.
Saadi log ocb menade, att blybiten vore ingenting värd; men Saad sade till
mig: tag honom, du, och låt Saadi skratta; du skall en gång hafva mycket att
berätta oss om den lycka, som denna blybit fört i ditt hus t
Jag kunde icke tro annat än att Saad blott ville skämta med mig, men tog
imellertid blyet med tacksägelse och stoppade det vårdslöst hos mig fOr att göra
honom till viljes. Derefter skiljdes de bägge vännerna ifrån mig, ocb jag fortsatte mitt
arbete.
När jag på aftonen klädde af mig och lossade min gOrdel, föll blybiten på
golfvet; jag tog upp honom och lade honom undan.
Samma natt hände, att en af mina grannar, en fiskare, som botade sina nät,
fann, att han saknade ett sänke. Dertill behöfde han bly; men alla bodar voro
stängda, och han måste vara tidigt ute, om ban ville fånga någon fisk. Han
klagade sin nOd för hustrun och skickade ut henne i grannskapet att böra efter, om
någon bade en bit bly att gifva henne. Hon gick, men kunde ingenstädes få sin
önskan uppfylld, utan återvände hem och berättade för sin man, huruledes hon gjort
sig fåfäng möda. — Har du varit hos alla grannarne? — sporde mannen. — Ja! —
Men hos Hasan Alhabbal har du icke varit, derom är jag säker, — sade ytterligare
mannen.
Hustrun medgaf det, men menade, att till repslagaren skulle man gå, när man
sjelf bade allting fullt upp och ingenting behöfde; der funnes aldrig något att fi.
Hennes ursäkter hjelpte dock icke; mannen bad henne enständigt att gå till Hasan,
och bon begaf sig brummande och knotande på väg. Hon bultade på min dörr;
jag hade redan somnat, men vaknade. — Hasan, — sade hon, — min man
behöfver en bit bly till sina nät. Om du händelsevis har något, så låter han bedja dig
derom.
Jag bade icke glömt det af Saad mig gifna blyet, utan lät min hustru lemna
det åt fiskarhustrun. Denna blef så glad, att hon på sin mans vägnar lofvade mig
all den fisk, som han skulle få i första notvarpet, och skyndade bem till mannen,
som likaledes i sin glädje bekräftade hennes löfte. Han satte sina fiskredskap istånd
och begaf sig ut i vanlig tid. I första varpet fick han blott en enda fisk; men denna
var en aln ling och tjock 1 förhållande derefter. Fisket var i öfrigt lyckligt för
honom, ehuru ban icke fångade någon fisk, som kunde jemföras med den första.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
