Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Si snart fem kommit hem ifrån fisket, begaf han lig till mig med den flik,
som ban fångat för min ritning, ocb skiokte mig densamma af tacksamhet för
blybiten. Jag lemnade fisken åt min hustru och tillade, att jag trodde densamma
Vira det enda, som det ar Saad åt mig skänkta blyet skulle inbringa, med
anledning hvaraf jag för henne omtalade mitt sednaste möte med de bägge vännerna.
Min hustru blef helt förvånad öfver den stora fisken ocb visste icke, huru bon
skulle tillreda den, men skar icke desto mindre upp honom och hittade i hans
inälfvor en stor diamant, hvilken hon rensköljde, men hvilken hon trodde vara blott
en glasbit, hvarföre bon gaf den åt barnen att leka med.
På artonen, när lampan tändes, varseblef barnen, att den förmenta glasbiten
gar ett sken irrån sig, så orta någon kom framför lampan och åstadkom en skugga.
De började nu tvista med hvarandra om hvem som skulle harva det lysande
glaset, ocb när deras bullersamhet ändtligen gjorde mig uppmärksam, sporde jag dem
till om föremålet för deras tvist. — Käre fader, — svarade den äldsta gossen, —
vi harva ett stycke glas, som ger ett sken ifrån sig, då v) vända ryggen åt lampan,
medan vi se på glaset. — Jag lät dem visa mig glasbiten ocb fann gossens
anmärkning bekräftad, hvarföre jag förfrågade mig hos min hustru, som berättade,
att bon runnit glaset i fisken, Utan att ana, att det kunde vara annat än en
glasbit, roade jag mig med att betrakta dess sken ocb tillsade min bustru att ställa
undan lämpan, då den förmenta glasbiten spridde ett sådant ljus, att vi ej mer
behörde lampan för att se att gå till sängs. Jag lät derföre släcka lampan ocb
sade åt min hustru: — detta är den andra förmånen, vi bafta ar den blybit, som
Saadis vän skänkte mig’; nu behöfva vi ej mer köpa olja. Derefter gingo vi alla
tiil sängs; men barnen, som aldrig sett någonting så underbart, lågo länge vakna
ocb pratade högljuddt med hvarandra om det strålande skenet från den sällsamma
glasbiten. Att hvarken jag eller min bustru visste hvad den egentligen var, kan
Icke förefalla underligt; vi bade aldrig i vår lifstid sett någon ädelsten.
Imellan mitt bus och min grannes var blott en tunn brädvägg, vid hvilken
denna granne, en rik Jude, juvelerare till yrket, hade litt sofställe. Hvarken Jaden
äller hans bustru kunde sofva för barnens prat och skratt, och på morgonen kom
Judinnan in til) min bustru för att klaga deröfver. Min bustru ursäktade barnen
och visade Judinnan orsaken till deras bullersamhet samt betittade för hanne, bura
hon funnit den lysande stenen uti fiskens inälfvor. Judinnan förstod sig väl på
ädelstenar oeb såg genast, att det förmenta glaset var en utmärkt vacker diamant,
men sade icke desto mindoe, att det vore btatt m bit glas, ehuru orinHgt vackert
sådant, eoh att hen garna skulle vilja köp* des, .emedan bon had* en aliiUet Hk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
