Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’219
oroliga öfver systerns tankfulla utseende. De tillsporde henne om anledningen till
denna tankfullhet, och eller någon trekan berättade hon dem slutligen hvad hon sjelf
hört af den fromma qvinnan och uttryckte sin längtan efter att komma i besittning
af talande fogeln, sjungande trädet ecb guldgula vattnet, utan hvilka hon icke kunde
sfase deras hus ocb parker si sköna och fullkomliga, som hon önskade det. Det vore
visserligen möjligt, att bröderna icke ansåge dessa ting för så oumbärliga som hon;
men hon ville icke desto mindre fråga dem till råds, om hvilken hon borde utsända
för att anskaffa dem.
Bröderna förklarade genast, att allt hvad deras syster önskade, detsamma önskade
de sjelfva och ansåge rör sin pligt att förskaffa henne det. Den äldsta biodern,
Bah-man, åtog sig att anskaffa de tre underbara sakerna och begärde blott att rå veta,
hviKe* väg ban borde taga, så skulle ban redan följande morgon anträda sin resa.
Hans broder Perwis sökte visserligen förmå bonom att afstå derifrån, emedan Bahman
vore husets stöd och icke borde aflägsna’sig derifrån för längre tid, hvaremot han,
Perwis, lättare kunde vara borta. Bahman ville icke arstå ifrån sin föresats, och det
öfriga ar dagen tlHbragtes derföre med att utrusta honom till den förestående
färden.
Tidigt följande morgon stfg Bahman till häst under sin< brors och sin systers
välönskningar för hans lyckliga resa. Nu först föll det likväl Parlsade i sinnet, att denna
färd kunde vara förenad med så många svårigheter, att hennes älskade broder må
hända skulle duka under för dem, och hon besvor bonom .nu att afstå ifrån
företaget, ty hellre ville hon för alltid afsäga sig alla tankar på den talande fogeln och det
sjungande trädet, än hon ville förlora sin broder. Men ingenting kunde förmå
Bahman att afstå från sitt förehafvande, och ban upptog nu en knif, hvilken han
lemnade henne med de orden: tag denna och drag honom då och då ur slidan; så länge
klingan är blank, så är det ett tecken, att jag lefver; men när du ser blod drypa
derifrån, så kan du med säkerhet antaga, att jag ieke längre finnes till; bed då
för mig !
Bahman sporrade sin häst ocb var snart långt ifrån de bedröfvade syskonen.
Han följde nu den för honom betecknade vägen, red, utan att vika af hvarken till
höger eller venster, rakt fram på densamma igenom Persien ocb bier på tjugonde
dagen varse en gammal man med afskyvärdt utseende, som satt vid vägen under ett
tråd på något arstånd ifrån en hydda af bofälligt yttre.
Den gamle mannens hår och skägg voro hvita som snö, hans naglar på händer
och fötter voro omåttligt långa, på hufvudet bar han en bredskyggig hatt, i form af
en solskärm, och för öfrigt var ban klädd i en s&fmatta, som beUckte bela bans kropp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
