Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’120
Det var e» dervüch, om långt fOr delta dragit .lig ur verlden oeb, försjunken i.
andliga betraktelser, belt ocb bållei försummat iln yttre menniska, så att ban till
slut blifvit sådan, Hahmai? nu såg bonom för sina .ögon.
Bahman stadnade; rnär ban kom nära till d?rvitohen, beslöt att fråga banotn
till råds om målet för sin *eaa> satt af sin bill ocb helsade den gamle, hvilken
besvarade betoningen så otydligt, alt Bahman icke fömod att ord af hvad han sadë.
Baltman märkta dock, att det. derviaehens mun betickande skägget hindrade
honom från att tala begripligt, och som ban Icke ville fortsätta resan, utan att
bafvi förfrågat sig, tog han en sar, som .han medförde, band hästen vid ett tråd
ocb .bad den gamle om tillåtelse att få putsa ban* skägg, på det ban måtte.kunna
erhålla begripliga svar på sina .frågor. Den gamle bade inganting deremot, och nkr
Bahman slutat sitt arbete, fann ban derviscben se så pass mensklig ut, att han
derom yttrade några smickrande ord Ull:, honem, hvilket gjorde gubben så språksam,
att ban sjelf frågade den unga mannen, hvarmed han kunde bevisa honom sin
tacksamhet för bans godhet. Bahman bad honom visa sig Hgen till talande fogeln,
spelande trädel och guldgula vattnet, 1 fall ban vitste, hvar dessa tre ting borde
sökas. Vid denna fråga mörknade derviscbens anletsdrag, och når Babmin
förvånades deröfver, sado den gamle, att han redan runnit honom aå kär, att han
tvekade, huruvida ban borde meddela honom den begärda upplysningen. — De faror,
— sade ban. — för hvilka du utsätter dig vid försöket att vinna dessa
dyrbarheter, äro vida större än du kan föreställa dig. Många unga män med vida
mindre djerfhet och mod än du tyckes mig ega hafva redan gjort mig samma fråga
som du. Jag har varnat dem; men de ville loke låta öfvertyga sig, utan jag
nödgades visa dem vägen. . Jag kan dock försäkra dig, att de alla omkommit, och att
jag icke sett någon ar dem vända tillbaka. Lyd derföre milt råd och fortsätt Icke
din färd, utan vänd genast tillbaka beml
Men Bahman stod icke att öfvertala, lika litet sam hans föregångare, ocb
der-vischen tåg sig slutligen nödsakad au gifva honom den äskade upplysningen. Haii
lemnade Bahman ett litet klot ocb sade tUl honom: säll dig åter till häst ocb
kasta detta klot framför dig samt följ det till foten af ett berg, der klotet skall
stadna. Så snart det stadnar, skall du sitta af hästen och kasta tyglarna kring
hans bals; ban stadnar qvar på samma ställe, tilldess du kommer tillbaka. Nårdu
nu stiger upprör berget, skall du på bägge sidorna varseblifva en stor mängd |varia
stenar ocb från alla häll höra ett oredigt sorl af röster, som ropa tusentals
skymf-ord iafter dig och vilja hindra dig fråu alt uppnå borgets spets. Vakta dig dock
noga för all bli rädd och framför allt för all se dig tillbaka, ty då blir dii i ögon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
