Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’228
mare betrakta densamma. Parisade ledsagade honom dit, men förde honom dervid
förbi det sjungande trldet. Förvånad öfver de bårliga samljuden, frågado han, hvar
de tonkonstnärer hade sin plats, som knnde uppstämma en sådan musik, och hvilka
han icke kunde se. Parisade upplyste honom, att ljuden härledde sig från trädet,
och derigenom stegrades ännu mer konungens förundran. Han frågade hvad det
trädet kallades och hvarifrån det härstammade.
— Herre, — svarade Parisade, — detta träd bar icke annat namn än det
sjungande trädet ocb vexer icke i detta land; det skulle imellertid dröja alltför tånge
att nu omtala, genom hvilken händelse det kommit bit. Berättelsen derom
sammanhänger med den om det guldgula vattnet och talande fogeln, hvilken vi erhållit
på samma gång, och hvilken du skall få se, så snart du efter behag beskådat det
guldgula vattnet på närmare håll. Om det så behagar min herre, skall jag berätta
alltsammans, när du hvilat ut.och hemtat dig efter jagtens ansträngningar.
Konungen betraktade vattnet ocb hörde till sin förundran, att hela den stora
basslnen blifvit fylld ur en enda liten flaska; ban begärde derefter att bli förd till
den talande rogeln. Denne satt i sin bur uti ett öppet rønster i salen, ocb
utanför fönstret bade en oräknelig skara foglar samlat sig, alla qvlttrande och
sjungande. Parisade införde sultanen i salen och ropade åt’fogeln: slaf, här är
sultanen, betyga bonom din vördnadl I ögonblicket upphörde fogeln att sjunga, och
tillika med bonom tystnade äfven de öfriga foglarne. Derefter sade fogeln: helsad
vare sultanen, måtte himlen öfverhopa honom med välsignelse och förlänge hans
dagars tall Banketten var anrättad framför soffan I närheten af det fönster, der
boren stod, ocb i det snltanen satte sig ned, svarade ban: — fogel, jag tackar dig
för din helsning och ser med glädje uti dig foglarnes sultan och konung.
När sultanen varseblef fatet med gurkorna, hvilka ban trodde vara tillredda
på vanligt sitt, drog han det till sig, men såg till sin förvåning, att gurkorna voro
fyllda med perlor. — Underbart! — utbrast ban. — De äro fyllda med perlor!
Hvem kan väl äta perlor? — Hänkastade frågande blickar på syskonen; men fogeln
tog I deras ställe till ordet ocb sade: herre, huru kan du förvånas Öfver en fyllning
af perlor, hvilka du ser med dina egna ögon, då du så lätt kunnat tro, att
sultaninnan, din gemål, födt en hund, en katt och ett stycke.trå till verlden? — Det
trodde jag, — svarade sultanen, — emedan jordegummorna försäkrade det. —
Dessa jordegümmof, herre, — återtog fogeln, — voro sultaninnans systrar, men
afundades hennes lycka, ocb för att släcka sin harm, missbrukade de min herres
lättrogenhet; de skola bekänna sitt brott, så snart du låter förhöra dem. De bägge
brOderOa ocb deras syster, som du bär ser, äro dina egna barn, som blifvit atsatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
