Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-260
nom; ban ville icke längre fortsätta kriget, utan drog alg tillbaka till aln hufvudstad
hvars portar han lit stänga, och hvars murar han lät belästa. Hvarje månad företog
konung Kefld en stormlöpning mot staden, men blef alltid tillbakaslagen af de
belägrade, och på delta sätt fortfor kriget uti sju års tid.
Djanschah fortsatte imellertid sin färd och anlände lyckligt till Judestaden, der
ban log in bos samma man, som förra gången gifvit honom gästfrihet, och nu
högeligen förvånades öfver att återse honom. Det hände nu alldeles som förut; Djanschah
vandrade omkring i staden ocb lät lega sig till ett arbete, som skulle vara en half
dag, men för hvilket ban skulle erhålla en vacker slafvinna och tusen guldstycken till
belöning. Dessa skänkte ban åt sin värd; men sjelf följde ban med den köpman, åt
hvilken ban åtagit sig att verkställa arbelet, och red med honom till foten af ett högt
berg. Här slagtade köpmannen en häst, tillsade Djanschah att krypa in i hästens
öppnade buk och sydde igen denna. Efter en stund kom en stor fogel, som flög upp
på bergets topp med den döda hästen, men, just som han ämnade börja spisa af sitt
byte, blef af den framkrypande Djanschah skrämd på flykten. Djanschah såg den
Judiska köpmannen stå vid foten af berget och frågade honom hvad han ville.
Köpmannen bad konom kasta ned af de på berget befintliga stenarna; men då sade
Djanschah: var det icke du, som för fem år sedan trolöst öfvergaf mig samt beredde mig
så många faror och lidanden? Tid Gud, jag kastar icke ned någonting åt dig. —
Med dessa ord lät han Juden stå der och begaf sig till sheikh Nasr’s, Foglarnas
Konungs, slott, dit ban anlände efter flera dagars mödosam vandring. Sheikh Nasr
helsade honom, men förvånades öfver hans ankomst och sporde honom till, hvarföre han
kommit. Djanschah berättade, buru allt tillgått, och frågade bonom efter vägen till
Diamantslottet. Om detta slott visste sbeikhen ingenting, men tröstade dock den
bedröfvade Djanschah med det hoppet, att foglarne måhända skulle veta någonting
derom. Snart inträffade foglarnas sammankomst bos sbeikben; han sporde dem till om
Diamantslottet; men ingen visste någonting derom. Då berallde Nasr en stor fogel
att föra Djanschab hem till landet Kabul igen. Fogeln flög med honom en dag och
en natt, men råkade på villospår och satte Djanschah ned i grannskapet af det stille,
der Djurens Konung hade sin bostad. Djanschah lät fogeln flyga ensam tillbaka oeh
begaf sig till Djurens Konung, som bette schah Bedr, och frågade denne, om han
kände till Diamantslottet. Schah Bedr tillfrågade djuren derom: men ingen kunde gifva
honom någon upplysning. Då satte schah Bedr upp konungasonen på ett offentligt
djurs rygg och sände honom till sin broder, konung Schamach, för att af honom
begära upplysning om Diamantslottets läge. Schamach visste ingenting om detta slott,
men lofvade att skicka Djanscbab till en stor trollman, presten Jagbmus, hvilken ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
