Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-261
trodde hafva kunskap derom. En fogel med fyra vingar ocb fötter som en elephant
anbefalldes af konung Scbamach att föra Djanschah till presten, som med förvåning
hörde honom tala om detta slott samt föranstaltade en stor sammankomst af alla
foglar, (|jur och andar för att derom tillfråga dem. Men ingen var i stånd att meddela
njgon upplysning. När alla de öfriga varit samlade en stund, kom slutligen en stor
avart fogel, hvilken likaledes ar presten tillfrågades om Diamantsiottet. Fogeln
berättade nu, att han med sina föråldrar bott på Kristallberget bortom berget Kaf, och
att hans förlldrar blifvit genom en aflällig ande förda till Diamantsiottet, till konung
Schahlan, som gifvit dem fria, då de omtalade, att de bade ungar. »Om, — fortfor
fogeln, — mina föräldrar ännu lefde, skulle de kunna gifva dig upplysning om
Diamantslottet; men jag känner ingenting närmare derom.» När Djanscbab detta hörde,
bad ban presten befalla fogeln att föra bonom till Kristallberget bortom berget Kaf,
der fogelns föräldrar vistats. Fogeln åtog sig uppdraget ocb förde Djanschah på sin
rygg först till Kristallberget och sedan till det ställe, dit fogelns föräldrar gjort den
utflygt, under hvilken de blifvit bortförda ar den affälliga anden. Sent på en arton
satte fogeln Djanscbab ned på ett berg och sade, att längre kunde han icke visa
bonom. Djanschah steg upp till bergets topp och sor der under natten; men när ban
vaknade, blef ban alldeles förbländad ar glansen rrån ett slott, som syntes vid ett
ar-stånd af tvänne månaders väg ocb bestod af de dyrbaraste ädelstenar. Detta var
Diamantalottet, och här bodde konung Scbahlan, de tre flygande jungfrurnas fader. Så
snart hans dotter kommit hem och för honom berättat sitt äfventyr och sin kärlek
till Djanschah, hade konung Schahlan befallt sina andar, att, så snart de blefve en
menniska varse, genast gripa benne och föra henne inför bonom.
När derföre Djanschah vandrade fram emot slottet, möttes han ar en bland
andarne, som sporde honom till, hvem han vore. Darrande uppgaf Djanschah sitt namn
och berättade sina äfventyr med Schemsiah; men anden bad honom vara vid godt
mod och beledsagade honom till slottet, der han bier mottagen med de största
vänskaps- och hedersbetygelser. Slutligen fördes Schemsiah fram inför honom, och äfven
hon mottog honom som en älskad gemål. Då utropade ban i glädje: »lofvad vare
Gud, som fört mig till mina önskningars mål ocb stillat min längtans brand!» På
Schemsiahs begäran berättade ban nu, huruledes han lyckats Snna hennes vistelseort,
och omtalade derjemte, att hans fader vore -i krig med konung Kefld ocb ansattes hårdt
af denne. Då sade drottningen: om en månad fira vi Schemsiahs förmälning, och
sedan må du vinda åter hem med henne; vi skola då sända med dig en af våra
mäg-tlgaste andar, som kan tillintetgörs Kefld och hela hans bär. Men vår dotter får du
blott mol det rillkoret, att ni skolen vexelvis uppehålla er ett år här och ett år i ditt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
