Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Den nysvenska tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYSVENSKA TIDEN. 35
Vi ha sökt att i några korta drag framställa vårt
modersmåls öden under dess 1000-åriga historia. Vi ha
härvid endast genom de språkprof, vi anfört, velat antyda
de förändringar detsamma undergått i afseende på sats-
byggnaden och betydelseförändringarna, emedan dessa före-
teelser på så sätt bäst torde åskådliggöras och emedan
en särskild framställniog af dem skulle blifvit allt för vid-
lyftig för denna lilla skrift. I stort sett kunna vi säga,
att vårt språks historia uppvisar en allt mer växande bö-
jelse för större klarhet och enkelhet. Och ha vi än skäl
att beklaga, hvad det genom denna sträfvan mistat, torde
vi dock böra än mera glädja oss öfver, hvad det härigenom
vunnit. Detta äfven, om vi måste medgifva att i flera fall -
vinsten är mera skenbar än värklig. Den forna rikedomen
på ändelser är nu till en stor del förlorad och den ersättes
genom själfständiga framför hufvudordet satta biord. Så
tt. ex. är det fornsvenska gud! — vi ha det än kvar i uttryc-
ket gudi lof — nu ersatt af de två orden åt gud, men den
tid varder väl kommande, då dessa ord hopsmält till ett
och vi fått en förstafvelse i stället för en efterstafvelse
eller som vi säga, ändelse. Så har det nämligen redan
på sätt och vis skett i sådana fall som i uttrycken i dag,
i natt, hvilka man stundom får se sammanskrifna som ett
ord, hvilket de ock redan äro för tanken. ;
Må vi aldrig glömma, att språket såsom allt lefvande
ständigt förändras, och att således vårt språk i framtiden
torde komma att i mångt och mycket förete en annan
gestalt än den det nu äger. Hvad framtiden bär 1 sitt
sköte är ju alltid ovisst, om man ock i vissa fall kan
gissa sig därtill. Vi vilja därför ej häller uttala några
förmodanden om vårt språks framtidsöden. Vi vilja blott
till sist uttala den önskan, att vårt modersmål må blifva
allt mera klangfullt i afseende på ljuden, allt mera klart
och enkelt i afseende på sin form- och satsbyggnad och
att dess litteratur må blifva så till form som innehåll allt
mera skön och allt mera rik.
— 449
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
