Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Sveriges medeltid, förra skedet, 1060—1350 - Folkungaätten, tiden 1250—1350 - Konung Birger Magnusson och hans bröder. 1290—1318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid rustningarna mot Danmark 1307 synes äfven nu religionen liafva fått
tjena till täckmantel för politiska syften. Erik företog nämligen i början af
1312 en resa till Frankrike, såsom det uppgafs för att göra en pilgrimsfärd,
men tvifvelsutan för att hos påfven, som då deltog i ett stort kyrkomöte i
Yienne, utverka förbud mot upplösandet af Ingeborgs förlofning med Erik
eller något annat hinder för fullbordandet af de i Helsingborg aftalade
giftermålen. På hösten samma år (1312) firades också helt oväntadt med stor ståt
i Oslo ett dubbelbröllop mellan de båda hertigarne Erik och Valdemar samt
de båda norska prinsessorna Ingeborg. Eriks brud var endast 11 och
Valdemars endast 15 år, ett förhållande som ej saknar motstycke i den tidens
historia. Till följd af deras ungdom stannade de båda prinsessorna ett år
i Norge.
Väl blefvo konungarne Birger och Erik högligen öfverraskade och
förbittrade öfver detta nya brott mot högtidligen ingångna förbindelser, men
det kom dock ej till fiendtligheter, emedan konungen af Danmark var för
mycket upptagen af det oroande tillståndet i detta land och Birger for svag
att på egen hand våga uppträda. För att bilägga stridigheterna utsattes
derför ett nytt möte i Helsingborg mellan de tre konungarne och
hertigarne. På detta möte, som hölls i juni 1313 och vid hvilket äfven Nikolaus
af Werle, Sofias fader, var närvarande, öfverenskom man om fred mellan
alla tre rikena, samt att hertig Erik skulle betala till konungen af Danmark
4000 mark silfver (mer än 1200000 kronor) i skadestånd för den brutna
för-lofningen och till Sofias fader 2 000 mark; att de båda svenska hertigarne
med hundra riddare och svenner skulle svärja, att Erik icke af någon ohederlig
orsak öfvergifvit Sofia eller gjort det hennes fader och morbroder till spott*
utan endast derför, att han till följd af Guds lag ej kunde ega henne,
emedan de voro beslägtadeJ. Slutligen bestämdes, att hertigarnes förlänande med
norra Halland skulle stå fast.
Denna fred blef afgörande, och under några år hade Norden nu lugn*
men det var ej derför någon lycklig tid för Sverige, som var styckadt i tre
delar, skulle underhålla tre skuldsatta, men praktälskande furstars hof och
utsögs genom ständigt ökade skatter till konungen, hertigarne och påfvestolen.
De tunga bördorna framkallade slutligen uppror både på Gotland, i Småland
och i Helsingland, alla hörande till Birgers område. Från hertigarnes
besittningar afhöras väl inga sådana utbrott af missnöjet, men äfven der var
tillståndet mycket svårt, i synnerhet som hela landet under flere af dessa år
hemsöktes af missväxt, dyr tid och farsoter.
På hösten 1313 kommo de båda unga hertiginnorna till Sverige och
mottogos i Lödöse med stora högtidligheter. Hertig Erik gaf sin gemål i
morgongåfva och lifgeding Vermland och Axevalls slott med fem haråd i
Vestergötland. I september 1315, då hertigarne hoppades att snart få
arf-vingar, delade de genom ett »häfdaskifte» sina besittningar på fem ar. Erik 1
1 Sannolikt hade Erik vid sitt besök hos påfven lagat så, att denne vägrat den tillåtelse till
giftermålet, som för denna slägtskaps skull måste sökas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
