Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
henne gråta, när de inte förstod. Hon bet i sina läppar.
Visst ville hon göra allt för mormor. Men mammas
egen gåva, den kunde hon inte ge bort. Den måste
stå härinne och se på henne jämt. Just då hon vaknade
om morgnarna och då hon satt och arbetade som nyss.
Nu kom mormor in. Mona började syssla med sina
papper.
— Så flitig du är min flicka. Nu ska vi snart äta
och sen ska vi ha en trevlig lördagseftermiddag
hemma. Vi ska steka äpplen och sitta och prata. Vill
du det, Mona?
— Ja. Mona talade helt lågmält.
— Kanske du sjunger för mig i kväll också. Jag har
en överraskning åt dig Mona. Kan du gissa vad det är ?
— Neej, mormor.
— Jag har tagit hem en luta till påseende. Nu skall
du få sjunga för mig både efter den om du kan spela
på den och till pianot. Vi skall be moster Gudrun
ackompanjera dig som vanligt.
— Vad mormor är snäll. Mona hade stora tårar i
ögonen.
— Du skall inte vara ledsen, Mona. Jag hörde vad
ni talade om förut. Det förstår du väl att du på inga
villkor skall flytta på din lilla mammas fotografi. Just
här hos dig skall hon stå och se på dig. Jag ser så
gärna på det härinne. Du vet ju att detta var Birgits
rum en gång. Precis som det nu är ditt.
Mona log emot mormor genom tårarna. Hon slog
armarna om hennes hals och viskade:
95
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
